Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Finns det två sorters idrott?

Om jag förstått det rätt finns det enligt Riksidrottsförbundets Verksamhetsinriktning 2020-2021 uppenbarligen två former av idrott. Den ena är föreningsidrott, den andra elitidrott.

Föreningsidrotten består av ungdomsidrott, motionsidrott och livslångt idrottande. Detta är den idrott som man ägnar sig åt därför att den är hälsofrämjande och rolig.

Elitidrotten säger man syftar till att ”svensk idrott ska nå fler framgångar internationellt”.

Särskilt i internationella sammanhang blir kravet på att vinna så stort att politiska och sociala faktorer ställer ytterligare krav på prestationerna.

Elitidrottens målsättning förutsätter därför tävling, att slå ut motståndarna, vinna och bli bäst och dessutom mer eller mindre heltidsarbete. Och för att kunna förverkliga denna målsättning krävs ett underhållningsvärde som genererar publik som i sin tur genererar pengar. Och för att hålla intresset och underhållningsvärdet uppe krävs ännu mer pengar.

Särskilt i internationella sammanhang blir kravet på att vinna så stort att politiska och sociala faktorer ställer ytterligare krav på prestationerna.

Eftersom man i dag ligger på, eller mycket nära, människans biologiska gräns blir det svårare och svårare att genom ”rent spel” svara upp mot de allt större politiska och sociala kraven.

Vad man dessutom kan fundera över är om två så helt olika verksamheter, och som har två så totalt skilda syften och målsättning, hör hemma under samma tak, det vill säga Riksidrottsförbundet.

De möjligheter som man då kan ta till är förbättrade hjälpmedel, kroppsliga ingrepp och prestationshöjande medel. Man kan fråga sig om denna utveckling är hållbar (sustainable development). En bekräftelse på att så inte är fallet fick man häromkvällen i TV-programmet om dopingen och korruptionen bland tyngdlyftarna.

Till skillnad från den hälsofrämjande föreningsidrotten, som kommer såväl individen som samhället till godo, kan man fråga sig om elitidrotten har någon sådan kvalitet. Jo, elitidrotten har ett underhållningsvärde som är betydande, men de ojämförligt flesta utövarna bedriver ju denna idrott från läktaren eller TV-fåtöljen.

Vad man dessutom kan fundera över är om två så helt olika verksamheter, och som har två så totalt skilda syften och målsättning, hör hemma under samma tak, det vill säga Riksidrottsförbundet. Mig förefaller det ungefär som om till exempel Världsnaturfonden och Sveriges Hembygdsförbund slog sig samman i en och samma organisation under namnet Riksföreningen för både det ena och det andra.

Vad skulle man vinna på det?

Eftersom idrotten av så många anses vara en närmast helig samhällsföreteelse skulle det vara intressant att få veta i vilka avseenden mitt resonemang är felaktigt.

Carl Anders Lindstén

livslång friluftsidrottare, Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel