Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förnekelserörelsen - med misstro som affärsidé

Den grundläggande vetenskapliga frågan om klimatkrisen är i princip avgjord. Bland forskare i relevanta vetenskapsområden råder en näst intill hundraprocentig konsensus att det pågår en temperaturhöjning som kan komma att få katastrofala konsekvenser.

Förändringarna är huvudsakligen framkallade av mänskliga aktiviteter när fossil energi som varit lagrad miljontals år släpps fri. Planeten har blivit insvept i en värmande filt av koldioxid.

Vi har också kunskaperna, verktygen och resurserna att ändra på det. Fokus måste nu flyttas från att ytterligare förfina de naturvetenskapliga kunskaperna med nya detaljer till statsvetenskaplig (politisk) och samhällsvetenskaplig forskning. Hur kan vi nå en tillräcklig handlingsinriktad konsensus för att kunna använda våra möjligheter att förhindra katastrofen?

Misstro mot den etablerade forskningen blev en affärsidé. Banérförarna kom att kallas ”Merchants of doubt”, alltså handelsresande i tvivel.

Ett av problemen är att kraven på omställning berör starka maktintressen och inflytelserika ekonomiska aktörer. De har organiserat en klimatförnekelserörelse som blivit en framgångsrik lobbyorganisation i framför allt USA.

Den har sin vagga på 1950-talet då allt fler forskningsresultat om rökningens allvarliga hot mot liv och hälsa började bekymra tobaksindustrin. Fälttågsplanen för de stora bolagen att bemöta hotet blev en strategi att ifrågasätta forskningen, slå ned på varje osäkerhet, misstolka resultaten och också sjösätta egna forskningsprojekt för att få fram motstridiga resultat. Misstro mot den etablerade forskningen blev en affärsidé. Banérförarna kom att kallas ”Merchants of doubt”, alltså handelsresande i tvivel.

Rörelsen fick god draghjälp av den nyliberala ekonomiska ideologin som växte upp kring Milton Friedman i Chicagoskolan. En bärande idé i den är att samhälleliga problem bäst hanteras av den fria och obundna ekonomiska marknaden, och att statens makt ska begränsas så mycket som möjligt. Inga restriktioner för cigarettframställning eller rökning således. Men när den vetenskapliga dokumentationen om rökningens hälsorisker blev allt mer massiv höll inte strategin längre och ett antal tränade lobbyister och pseudovetenskapare var tillgängliga för ett nytt arbetsfält.

Fossilindustrin och bilindustrin oroades av forskningens resultat om klimatpåverkan av koldioxidutsläpp. Något måste göras. Ett antal tankesmedjor och institut grundades och finansierades. Den mest framgångsrika blev Heartland Institute i Illinois, som startades 1984 av bland andra Frank Singer med ett förflutet att bekämpa kunskaperna om passiv rökning. Den tog som huvuduppgift att bygga upp ”Förnekelsemaskineriet” (the Climate Change Countermovment).

Finansieringen är numera hemlig, men läckor har visat att fossilföretag och fordonsindustrin är viktiga bidragsgivare.

Huvudfiender för rörelsen blev FN:s klimatpanel IPCC, som bildats 1988 med syfte att förse beslutsfattare med relevant vetenskaplig kunskap om klimatförändringar och deras miljömässiga och socioekonomiska konsekvenser. Heartland Institute sprider misstro och förvirring om FN:s klimatarbete genom att främja pseudovetenskap med bland annat vetenskapliga tidskrifter som publicerar artiklar utan referentgranskning av oberoende forskare. Den har stark koppling till nyliberal ideologi med marknadslösningar och minimering av statligt inflytande. Finansieringen är numera hemlig, men läckor har visat att fossilföretag och fordonsindustrin är viktiga bidragsgivare. Politiskt finns samröre med nationalistiska och högerpopulistiska strömningar.

En viktig metod för rörelsen är att lansera konspirationsteorier mot FN-panelen

Institutet driver starka, systematiska och framgångsrika lobbyverksamheter, inte minst via olika offentliga media och utgör ett reellt hota mot våra demokratiska institutioners möjligheter att kunna möta klimatkrisen.

En viktig metod för rörelsen är att lansera konspirationsteorier mot FN-panelen. I NA har vi nyligen kunnat läsa ett fullkomligt bisarrt exempel på det. Den fria debattören Göran Wickström som kallar sig klimatrealist och alltså definierar sig som tillhörande det svenska navet i Förnekelsemaskineriet menar att FN:s panel i själva verket har en hemlig, dold agenda. Det gäller inte alls klimatet utan man vill skapa ångest hos människor för att kunna styra deras vardag i detalj och kunna beskatta dem.

Det är i själva verket en attack mot det ekonomiska systemet och den fria marknaden från vänsterpolitiker, menar man. Forskarna är köpta med löften om rikliga anslag om de forskar rätt, eller hotade att annars manövreras ut från den akademiska världen. Ett klockrent skolboksexempel på en konspirationsteori.

Förnekarna är alls inte några ensamvargar att inte bry sig om utan en välorganiserad och resursrik lobbyorganisation med en klart politisk agenda som hotar vår sköra demokrati och dess möjligheter att få stöd att sjösätta de åtgärder som är nödvändiga för att rädda planeten, den ekologiska mångfalden och vår kultur.

Min tillit till de politiker som accepterar och använder sig av förnekelsemaskineriets slutsatser, som Trump, Bolsonari och Putin, är däremot begränsad.

Hur ska jag, och läsarna av detta, kunna veta att jag själv inte förletts av någon konspiration av klimatforskare och klimataktivister? Jag varken kan eller orkar sätta mig in i de tusentals vetenskapliga rapporterna.

Det jag bygger min övertygelse på är: Forskningsrapporterna är publicerade i väletablerade vetenskapliga tidskrifter, granskade med transparens enligt vedertagna vetenskapliga metoder med Peer Reviews, alltså referentgranskning, analyserade med metaanalyser (sammanvägning av ett stort antal studier) med mera. Och trovärdigheten gäller också tilliten till de politiker som engagerar sig i klimathotet.

Min tillit till de politiker som accepterar och använder sig av förnekelsemaskineriets slutsatser, som Trump, Bolsonari och Putin, är däremot begränsad.

Sven Larsson

Örebro

medlem i tankesmedjan Omvända vär(l)den

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel