Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Godkänt ÖSK gick in i väggen

En sjuk dag på spanska solkusten går mot sitt slut. När väckarklockan ringde 07.00 regnade det så mycket att jag inte såg över till grannhuset fem meter över gatan.
Herman och jag hade klubbat att åka tidigt. Till Gibraltar, bara 30 minuter från badorten Estepona – nej, det är ingen urspårad countryhåla i Texas – där ÖSK skulle möta Zenit på eftermiddagen. Tanken var att klappa apor, käka fish’n’chips och mellanlanda lite.
2,5 timmar senare var vi där. Men inte mitt pass. Som låg kvar på hotellet.

Annons

Gränspolisen, hårdare än Russel Crowe, skakade bara på huvudet. Två minuter senare satt vi utanför den väldiga klippan. På fel sida. På McDonalds i fiskestaden La Linea. Duktig idiotvarning på mig.

Samtidigt som regnet fortsatte ösa ner styrde vi in till Estepona och rekade. En konstgräsplan. Där skulle inte ÖSK spela. En naturgräsplan. Där skulle ÖSK spela. Men kunde inte. Arenan var som en simbassäng kryddad med grässtrån.

– Vi har hittat ett annat ställe, sa Marc, som är arrangör, och som för tredje gången skröt om att han hjälpt AIK fixa ett kanonläger på solkusten förra året och minsann var bidragande till SM-guldet.

Fem knasiga vägbeskrivningar senare stod jag och kissade högt uppe i bergen i ett Sagan om ringen-landskap vackrare än något jag sett tidigare. Visserligen hade jag lera upp till knäskålarna men ändå.

När vi väl kom fram till planen, som låg i en dal mitt i ett väldigt bergsparti var det bara minuter kvar till avspark. Tittade snabbt till Zenits bänk. Där satt italienske stjärntränaren Spalletti med ett italienskt team på typ 14 pers. Jag fick inget grepp på sammansättningen. Några fotomodellstjejer målade naglarna medan fem skribenter satt inne i en bergshåla med en uppkoppling av fantasimått. Har man en huvudsponsor – Gazprom – som omsätter 600 miljoner miljoner om året bestämmer man själv hur verkligheten ska se ut. Så såg Spallettis ut.

ÖSK svarade för en klart godkänd insats mot Zenit. Första halvtimmen var laget märkbart taget. Slog långt, jagade panikartat och såg ungefär ut som jag när jag kom på att passet inte var med till Gibraltar. Sedan infann sig självsäkerheten, tryggheten i defensiven och plötsligt en värdefull insikt. Zenit gick att störa. Glappet till Champions league-nivå är stort. Men inte ursinnigt.

Bara knäppa händerna och be om att Micke Almebäck inte trasade sönder hälen när han med full kraft flög in i den gamla bergväggen som låg otäckt nära sidlinjerna. Micke är stenhård och det gör det ännu svårare att gissa graden av allvar i skadan. Efter matchen traskade han på egen hand – med bandagerad fot – uppför en trappa tillräckligt brant för att få Sylvester Stallone att byta träningssätt i Rocky-filmerna. Just på mittbacksplatsen verkar det inte finnas några alternativ längre. Samtidigt som Almebäck gick in i väggen stod Bertin Zé och tuggade tuggummi. Började inte ens att värma upp och i stället blev han kvar i frysfacket vid sidan om när Fredrik Nordback flyttades ner från mittfältet och Erik Nilsson byttes in på ”Nobbes” plats.

Där har ÖSK ett problem. Precis som på centerplatsen när Kim Olsen inte spelar. Många försöker. Få kan. Mame Niang sitter i Stavanger och väntar på ett samtal.

Ring nu. Även om det är förbannat dyrt från Spanien.

Mer läsning

Annons