Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frågvisa grabbar - en glädje i vårtid

Snart 85 år på väg med min rollator från bostaden i Rynninge till Svartån för daglig motionstur möter jag först, för min del, årets första svala. Vi höll föreskrivet avstånd mellan oss.

Nästa möte blev med en dam som cyklade på gångbanan, men hon stannade och klev av cykeln när hon fick se mig, Jag frågade henne om hon var medveten om att hon var på gångbanan. Det var hon, svarade hon vänligt. Kanske var hon lite rädd för att färdas bland bilar och bussar, möjligen hade hon tolkat en felaktig cykelvägskylt?

Vid bron över Lillån stannade jag för att se om gäddvandringen startat, men det hade den inte.

När jag hade cirka en km kvar till Svartån möter jag ett par killar i tio- tolvårsåldern. De klev av sina cyklar ock jag fick för mig att de samtalade med varandra, men jag är mycket hörselskadad och fortsatte mot ån. Men så hör jag att de ropade på mig, så jag vände tillbaka för att höra vad de ville Första frågan var om jag var i riskgruppen (coronan förstås). Mitt svar blev att det är jag verkligen. Varför då, blev nästa fråga. Jag berättade om den cancerbehandling som jag genomgått och att jag trots allt fyller 85 år om en månad. Ytterligare en fråga ställdes. Varför går du ute? Svaret blev, att om man håller avstånd så är det bara bra att vistas ute. Killarna tackade hövligt för att de fått veta varför jag var i riskzonen och jag kunde av hela mitt hjärta tack dem för att de vågade fråga.

Dagens upplevelser för min del blev grabbarna. Som tvåa kom sädesärlan, Det är vår!

Bertil Lindblad

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel