Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grattis alla ni som tillhör det nya myndighets-frälset

Jag har under den senaste tiden (egentligen senaste åren) kunnat konstatera att en mig närstående vän inte fått bli sjukpensionär trots konstaterat hjärtflimmer, gikt, till cirka 60 procent fungerande lungor, och 61 år gammal. Till detta ska räknas en begränsad utbildningsgrad och en sjukpenning som baserar sig på en redan låg 75 procentig tjänstgöringsgrad som personlig assistent.

Min vän hade dessutom läkarintyg sedan många år tillbaka på att han tyvärr blivit direkt olämplig får någon form av arbete och borde få gå hem för gott. Detta hade han intyg på! Istället har det hetat att det måste gå att anställa någon med ovanstående meriter och ”kvalifikationer” på cirka 20 procent. Så någon förtidspensionering kunde ju inte komma ifråga för någon som borde vara så eftertraktad på arbetsmarknaden.

Och tiden bara gick. Min vän påstod att Försäkringskassan hade egna anställda läkare, som hade till uppgift att tydligen ifrågasätta vad andra läkare och yrkeskollegor hade skrivit för rappakalja. Men detta kan väl ändå inte vara sant i en demokrati och välfärdsstat av Sveriges kaliber? Här tar vi ju hand om varandra efter bästa förmåga och vill varandra väl? Eller är det meningen att alla ska misstänkliggöras nu, oavsett giltiga intyg?

Tack för ditt värv min vän! Efter avslutat yrke fick du ut cirka 8000 kronor i månaden efter skatt, (märk väl inte i pension utan i sjukpenning). Att låta dig gå i pension hade ju blivit för dyrt. Du bodde i en liten etta och kunde i princip inte efterfråga någonting alls. Det mest fantastiska var ändå ditt upphöjda lugn och din stoiska inställning och fördragsamhet med sådant som det inte stod i din makt att påverka.

Den enda gången jag såg dig arg under mer än 20 års vänskap var när behandlingen av dig själv på slutet fördes på tal. Du tyckte helt enkelt inte att du behandlades rättvist. Hur mycket behandlingen av dig som, utöver allt annat, kan relateras till personlig stress får vi aldrig veta.

Du blev fånge i din egen kropp. Medicinerna band vätska vilket gjorde att du gick upp i vikt och inte kunde motionera, vilket varit en nödvändighet för att kunna bli av med vätskeansamlingarna, vilket ditt svaga hjärta och dina dåliga lungor i sin tur inte tillät.

Men nu kan ni på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten och liknande samhällsbärande myndigheter ställa fram gräddtårtorna och fira ordentligt. Min vän dog nyligen av en hjärtinfarkt och kommer aldrig mera tillbaka för att besvära er.

”Ad Astra”

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel