Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Haglund hittade den svaga punkten

Det är inte bara resultatet i sig, 0–3 på hemmaplan, som står ut efter gårdagens match mot Elfsborg. ÖSK-tränaren Sixten Boström har en hel Rubiks kub med frågetecken kring sitt lags spel att sätta ihop till nästa veckas returmöte på Borås arena. Själv frågar jag mig dock följande: är ÖSK verkligen bättre än så här?

Att en olycka sällan kommer ensam är välkänt. ÖSK:s allsvenska kampanj anno 2011 ser just nu ut att vara en hel hög med motgångar som staplas på varandra.

Eller som Sixten Boström luttrat medgav efteråt:

– Viljan fanns där. Men när det väl går emot så går det emot. Jag hade nästan på känn att det skulle bli en utvisning i slutet.

Fullt förståeligt om Boström funderar på om någon med den böjelsen sitter med en hel uppsättning voodoodockor av ÖSK:are, redo att sticka nålen i dem.

I går fick Marcus Astvald starta, efter att ha missat bortamatchen mot Mjällby på grund av vadskada. Vad händer? Jo, efter 25 minuter haltade Astvald ut med en befarad ledbandsskada.

Och i det som var den första matchen efter Michael Almebäcks flytt till Belgien gjorde Patrik Haginge en blunder av bibliska proportioner när han närmast ohotad serverade Stefan Ishizaki. 0–1 och där försvann allt vad självförtroende och lugn i ÖSK:s spel heter. Dessutom gjorde mittbackskollegan Magnus Wikström även han några hårresande misstag och åkte på en smäll som gjorde att han linkade omkring i den andra halvleken.

I nuläget balanserar ÖSK på en så slak lina i matcherna att det räcker med en motgång som i går och helt plötsligt fallerar en så pass elementär sak som förmågan att spela ett organiserat försvarsspel.

Dessutom måste det vara oroande för Sixten Boström att hans lag inte klarar av att ta tillbaka kommandot i matcherna. Djurgården stängde kanterna när Bedoya och Gerzic saknades – i går såg Magnus Haglund till att Elfsborg slog till mot den just nu största svagheten i ÖSK – backlinjen. Lasse Nilsson startade pressen och övriga offensiva spelare följde på. Kantspelarna Niklas Hult och Johan Larsson gick in i mitten och gav ett fem-mot-tre-överläge för Elfsborg som helt kvävde ytorna som Nordin Gerzic och Alejandro Bedoya vill operera på.

Följden, precis som mot Djurgården, blev att ÖSK-backarna började tjonga långbollar utan adress. Så kan inte ÖSK spela – så ska inte ÖSK spela. Och när både 0–2 och 0–3 ramlade in i slutminuterna var det så uppgivet och håglöst att det var direkt pinsamt.

När allsvenskan nu vänder är följande fakta: fyra hemmaförluster är redan fler än på hela förra säsongen. Spelare och ledare upprepar att de ”inte har kommit upp till normal standard” och att de ”kan betydligt bättre än så här”. Men det finns en gräns där saker frångår att vara en trend och övergår till att bli ett faktum.

I nuläget känns ÖSK felbalanserat, med mängder av offensiv kraft men bara en handfull backar, som dessutom inte håller för en allsvensk toppstrid.

Fyra ytterligare matcher ska spelas innan transferfönstret öppnar den 1 augusti. Då måste ÖSK få in minst två försvarare av god klass om inte en topplacering ska vara en utopi.