Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hela tiden nya namn och ansikten

Ingrid Gustafsson möter 30 olika personer från hemvården varje månad. Hon anser att gränsen för vad som är rimligt är passerad för länge sedan.

Efter en stroke kan Ingrid Gustafsson inte använda vänster sida av kroppen. Hon har hjälp av kommunens hemvård sedan drygt 3,5 år.

– Jag har hjälp tre gånger om dagen, säger hon.

Det funkar hyfsat i det stora, berättar hon, men en sak är jobbig – det är väldigt många nya ansikten från hemvården som hon möter i sin vardag. För ett år sedan hade hon 33 nya ansikten på en månad, sedan gick det ned något en tid, men ökade igen.

– Jag räknade nu och det var 30 olika personer i juni och 30 i juli, säger Ingrid Gustafsson.

Hur påverkar det dig?

– Det blir väldigt otryggt. I sommar har jag känt att jag inte ens har orkat engagera mig och lära mig alla namn. Förut har jag varit ganska noga med att hålla reda på vem som är vem. Men det är precis som att man hamnar i det här vakuumet, att här kommer det en ny igen, förklarar hon.

Ingrid Gustafsson gör samtidigt en reflektion kring brott mot äldre, som det har rapporterats en hel del om, och de många nya ansiktena hon och många andra med hemvård möter.

– Åldringsbrotten ökar ofta på sommaren. Det är inte konstigt när det kommer en massa olika människor hela tiden. Och om inte jag som är relativt klar i huvudet kan hålla ordning på dem, hur ska då någon som är äldre klara det? frågar hon sig.

Hon vet att den som kommer till henne ska ha en röd tröja på sig, som arbetsklädsel.

– Jag kanske inte tänker på om de har kommunens märke på den. Jag ser bara att de har en röd tröja som ser likadan ut och är nöjd med det. Och det här lär sig ju folk som vill ta sig in, säger hon.

Hon påpekar samtidigt att problemet självklart inte ligger hos personalen.

– De vill naturligtvis inte ha det så här heller. För det är lika jobbigt för dem. Sedan kan jag säga att det finns en del personal som är helt underbar, som kan sätta sig en stund och prata lite. Det betyder faktiskt jättemycket.

Smärtgränsen är passerad för länge sedan vid 30 olika personer på en månad, anser Ingrid Gustafsson.

– Personalen skulle ha mycket färre brukare per grupp att ta hand om, och kanske cirkulera, säger hon.

Dessutom tror hon att det skulle vara bra om beslutsfattare gjorde ”hembesök” hos dem som får hjälp av kommunen.

– Jag tror att politikerna skulle behöva komma ut till oss någon gång och se hur vi har det. Inte bara höra vad man säger från chefshåll. För det är ändå en viss skillnad på att sitta här och ta emot hjälpen och hur cheferna vill att det ska vara, säger Ingrid Gustafsson.