Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hem värdigt en människa?

Stig-Roland levde i yttersta misär utan vatten och el i ett hus Mörlunda i Småland. Katterna togs ifrån honom, förhållandena var för dåliga för djur – men själv fick han bo kvar utan hjälp. Hans avlägsna släkting Erika Stolt reagerade och tog honom till Örebro. Nu riskerar han att åter hamna i eländet.

Annons

Han kallas för indianen för sitt långa hår. En del kanske tänker ett kul original. Men det finns inget roligt i Stig-Rolands liv. Han är mager, sjuk, smutsig och bor i ett litet hus utan el och vatten. Inomhus ligger det högar med skräp. Det är inget original som lever sitt eget liv, utan en man som inte kan ta hand om sig själv.

– Det är ett under att han har överlevt över huvud taget, säger Erika Stolt.

Först för några år

sedan fick hon vetskap om sin avlägsna släkting i Mörlunda, Hultsfreds kommun. Hon åkte dit.

– Då såg jag hur situationen var. Ingen människa ska behöva leva så, säger hon.

Hon berättar att Stig-Roland drabbades av en hjärnblödning i unga år. Han har svårt att göra sig förstådd. Dessutom har han problem att gå. Han blev sjukpensionär vid 30-35-årsåldern. I dag är han 65 år.

– Det här har pågått i minst tio år. Han bodde hos en präst innan. Det var en god människa, men han dog och sedan har han fått klara sig själv, och det gör han inte, säger Erika Stolt.

Missbrukare har konstant lurat honom på det lilla han har. För några år sedan blev han slagen med ett järnrör i huvudet i hemmet.

– Han förlorade nästan livet, säger Erika Stolt.

Under tiden på sjukhus passade man på att ta hans katter. Förhållandena var oacceptabla för djur.

– De såg till att han fick djurförbud, men han fick bo kvar. Det här upprör mig fruktansvärt, säger Erika Stolt.

Hon har ofta farit dit med bilen.

– Jag har varit där med vattendunkar och matpaket. Jag har tagit in på hotell för att han ska få bada. Jag har givit honom rena kläder, säger hon.

Hon har pratat med socialtjänsten. De har sagt att om han behöver bistånd får han söka det, annars kan de inget göra.

Men om en person inte själv har sjukdomsinsikt och därför inte ber om hjälp, kan samhället inte göra något. Det är beskedet Erika Stolt har fått.

– Alltså ska han få självdö där, det tycker de är helt okej, berättar hon.

– Det känns som om jag är ensam mot hela samhället, säger Erika Stolt.

Det finns också andra som noterat att Stig-Roland farit illa.

– Mamma och pappa såg att han låg ned vid trappan och inte tog sig upp. De hjälpte honom in och såg misären. Pappa ringde socialkontoret och ifrågasatte varför de inte hjälpte honom, men de sa att de gjort vad de kunde. De kan inte tvinga honom och att han själv valt att bo så, säger Charlotte Madestam, som bor i samhället.

Till slut fick Erika Stolt nog i höstas.

– Vi bestämde att han skulle följa med mig tillbaka. Han var i dåligt skick och uttorkad, säger hon.

Stig-Roland fick ett rum i hennes lägenhet och hon satte honom på kö till ett seniorboende. En läkare har skrivit ett vårdintyg.

– Det är en avlägsen släkting, men oavsett om det är så eller inte måste man göra något. Jag kan inte acceptera att man låter honom självdö. Jag vill hjälpa honom till ett bra liv, säger hon.

Men även om han får mat och omtanke mår han dåligt psykiskt. Erika Stolt var tvungen att ta honom till psykakuten på tisdagen.

– Han är i extremt dåligt skick och tror att folk vill förgifta honom, säger hon.

Blev fel i folkbokföringen

Erika Stolt säger att han har folkbokförts i Örebro, men det blev fel på anmälan. Stig-Roland ska nu transporterats till Västervik. Hon fruktar att han sedan får åka hem till huset i Mörlunda.

– Då åker jag ned igen. Det finns många som är skyldiga att ta ansvar för de som inte kan reda sig. Och om de inte gör det, då gör jag det, men då vill jag inte bli motarbetad, säger Erika.