Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hugo blev svårt biten på förskolan

Synen var förfärlig. Hugo såg ut som han blivit attackerad av en hund. Men det var en annan liten pojke på förskolan som hade bitit honom i ansiktet.

Annons

Är du orolig för bristande tillsyn på förskolan? Kommentera!

Det har gått drygt tre månader sedan händelsen. Hugo mår bra i dag och hans ansikte är så gott som återställt. Han har visserligen mindre ärr kvar och först om något år vet man om de går bort eller inte.

Men det är nästan lite svårt att tro att den glada pojke som möter mig är samma lilla kille som syns på fotot från sjuksängen på USÖ. Bilden visar en tagen 1,5-åring som sitter i mamma Åsas famn med ett alldeles igensvullet ansikte, rött och med sår och rispor överallt.

– Personalen på sjukhuset sa att det såg ut som att han hade blivit attackerad av en hund, berättar Åsa och hennes make Ola.

Men den som orsakade skadorna var en annan liten pojke som gick på samma förskola som Hugo. Det skedde under en obevakad vilostund på förskolan.

Rummet där barnen vilade låg lite avskilt från resten av verksamheten och en dörr utan fönster ledde in till det. Det var svårt att höra ljud från rummet om man inte befann sig i närheten av det. Det var när en av pedagogerna gick in för att titta till barnen som hon möttes av en otäck syn. På golvet, några meter från sin sovplats, låg Hugo med den andra pojken över sig. Totalt sönderbiten i ansiktet. Hur länge han hade utsatts för pojkens attacker vet ingen.

Enligt förskolans regler skulle tillsyn ske var femte minut, men Åsa och Ola tror att barnen lämnades ensamma längre än så.

– Läkarna berättade för oss att de trodde att det hade pågått i långt mer än fem minuter, säger Åsa.

På USÖ:s barnavdelning hade man aldrig sett ett litet barn bli så skadat av ett annat barn. I två dygn låg Hugo på sjukhuset. Han fick morfin, antibiotika, sövdes ned för att kunna skiktröntgas.

Åsa och Ola är mycket kritiska till att barnen lämnades ensamma under vilan – särskilt som det var känt att den andre pojken hade bitit barn förut. Bland annat hade han gett sig på Hugo några veckor efter att Hugo skolats in. Resultatet då blev ett ganska rejält bett i ansiktet. Men Åsa och Ola valde den gången att inte göra någon stor sak av det.

Vid ett annat tillfälle hade pojken knuffat Hugo.

– Vi visste att Hugo var rädd för honom och hade tänkt ta upp det under ett utvecklingssamtal, säger Åsa.

Den andre pojken hade bitet en bebis och rivit en annan – ett av barnen så sent som veckan innan han gav sig på Hugo.

– Mamman till det barnet ifrågasatte verkligen vad förskolan gjorde åt det, att pojken bet andra barn, säger Ola och Åsa.

Men enligt dem rapporterades inte de här händelserna vidare till förskolechefen, trots att pedagogerna är skyldiga att göra det.

– Och i den utredning som kommunen har gjort står det att pojken inte behövde fullständig bevakning eftersom han hade haft en period utan incidenter. Det är ju ren lögn, säger Ola och Åsa.

De betonar gång på gång att de inte är arga på den andre pojken – han är ju bara ett litet barn – eller på hans föräldrar.

– Det är bra människor som hade sökt hjälp för sin son. Vi tror att de har fått den hjälpen nu.

Det är förskolan och kommunen som paret riktar sin ilska mot. Hur kunde barnen lämnas ensamma över huvud taget? undrar de.

Och en av pedagogerna tyckte inte det var nödvändigt att ta Hugo till akuten. Samma pedagog ska senare ha ifrågasatt Åsas beslut att kalla på ambulans. Till saken hör att Åsa jobbar inom sjukvården.

– Jag fick själv köra Hugo till USÖ och det var på vägen dit, när han helt plötsligt slutade skrika och svullnade ytterligare i ansiktet, som jag ringde efter ambulans.

– Med tanke på min bakgrund inom vården, som pedagogen kände till, är det väldigt märkligt att hon ifrågasatte mig, säger Åsa.

– Ja, bara det faktum att Hugo låg två dygn på USÖ visar att det inte var någon överilad handling, säger Ola.

De tycker att personalen inte brydde sig efteråt. Pedagogerna vågade inte se dem i ögonen, låtsades prata i telefon när de var på förskolan. Och det dröjde länge innan en av dem ringde för att höra hur det var med Hugo.

Kommunens utredning kom fram till att förskolan brustit i tillsynen. Reglerna är numera ändrade så att barnen aldrig lämnas ensamma under vilan. En ny handlingsplan för hur liknan de situationer ska hanteras har tagits fram för att användas på alla förskolor.

– Men en handlingsplan fanns redan på förskolan. Det var bara det att den inte följdes, säger Åsa och Ola.

Kommunen ska i framtiden använda händelsen i lärande syfte och alla förskolechefer ska informeras om det som hände.

Men Ola och Åsa anser inte att det räcker. De tycker att kommunen försöker tona ned det som hände.

Framför allt är de arga på att de inblandade förskolepedagogerna får fortsätta att arbeta ihop.

– De måste splittras och jobba ihop med andra personer, säger Ola och Åsa.

I förra veckan träffade de pedagogerna vid ett möte arrangerat av kommunen.

– De var uppriktiga ångerfulla och ledsna. Men samtidigt känns det som att de inte vill ta sitt ansvar och att konsekvenserna inte blir så allvarliga, säger Åsa.

Fotnoter:

* Båda pojkarna går nu på andra förskolor.

* Namnen på personerna i artikeln är fingerade.

* Den andre pojkens föräldrar har avböjt att medverka i NA.

I morgon lördag publiceras en artikel där kommunen får kommentera händelsen och efterspelet.

Annons