Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Humanisterna: Religionskunskap diskriminerar barn

Nu är det sommarlov för barn i grundskolan och gymnasieskolan men inför skolstart till hösten och framtida skolan behöver vi prata om diskriminering av barn på grund av deras sekulära humanistiska livsstil. Religioner får stor uppmärksamhet i skolvärlden där våra barn befinner sig för lärande. Fortfarande använder pedagoger begreppet religionskunskap och religion är ett eget ämne på schemat. Undervisningen domineras av de abrahamitiska religionerna men andra trosuppfattningar, sekulära humanistiska och naturalistiska livssyner får knappt plats i diskussionerna i klassrummet.

Det är diskriminerande och otroligt kränkande att Skolverket inte tar barnperspektiv på allvar utan exkluderar dessa barn. Det är på tiden att skrota det snäva begreppet religionskunskap och införa ett nytt och heltäckande ämne som rymmer de flesta livsåskådningar och livsfilosofier.

På Skolverkets hemsida beskrivs ämnet religionskunskap, kursplan och ämnets syfte för årskurs 1–3 så här: ”Undervisningen i ämnet ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om religioner och andra livsåskådningar i det egna samhället och på andra håll i världen.”. I undervisningen i de samhällsorienterande ämnen ska 25 punkter om centrala innehåll behandlas, lärarna ska fokusera på att lära barnen om de monoteistiska religionerna kristendom, judendom och islam. I de 25 punkterna nämns varken begreppet livsåskådning eller andra livsstilar som humanism.

Detta är en klar diskriminering riktad mot barn som lever med andra trosuppfattningar i familjen. Hur ska dessa barn kunna relatera egna livsåskådningar inom den snäva religionskunskapen som bara innehåller information om religioner, men inte bredare perspektiv som på sekulära livsåskådningar? Samtidigt får barn som kommer från miljöer präglade av de ovannämnda religiösa tro störst uppmärksamhet och bekräftelse på den religiösidentitet de blivit tilldelade.

Hur kan barnen få utveckla kunskaper om trosuppfattningar i vårt samhälle om det inte diskuteras olika livsåskådningar i klassrummen?

Kunskapskrav för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3 är att: ”Eleven kan samtala om elevnära livsfrågor. Dessutom beskriver eleven några platser för religionsutövning och kopplar samman dessa med religioner som utövas i närområdet. Eleven kan ge exempel på någon högtid, symbol och central berättelse från kristendomen, islam och judendomen.”

Kunskapskraven bevisar att de tre religionerna tar oerhört mycket plats och tid i klassrummen medan kunskaper om andra livsåskådningar är obefintliga för barnen. Detta i sin tur bekräftar barnen som växer inom religiösa hem medan andra barn inte får samma bekräftelse på sina levnadssätt som har humanism som grundidé. Skolan ser tyvärr inte alla barn och det skapar negativa och tvivelaktiga tankar och känslor om identiteten hos barnen. Vad är viktigast att bejaka i skolan, religionerna eller barnen? Hur vill Skolverket förmedla kunskaper till alla barn i skolan, är det genom religionsperspektivet eller barnperspektivet?

Religionskunskap är ett exkluderande ämne som har religionsperspektiv men saknar barnperspektiv, vilket sekulära humanister ser som en stor demokratisk bristfällighet utifrån religionsfriheten. Nuvarande ämnesinnehåll stärker vissa barns identiteter men indirekt diskriminerar och missgynnar andra barn. Detta kan vi inte blunda för längre, utan uppmanar varje förälder att anmäla skolans huvudman för diskriminering.

En annan viktig aspekt att relaterar till detta är segregering. Med all tid och resurser som läggs på att jämföra och belysa de monoteistiska religionerna förstärks barnens religiösa identiteter i tidig ålder.

Automatiskt får barnen en stämpel på sig att de tillhör en viss religiös grupp, vilket är sorgligt eftersom barn är sårbara och detta försvagar deras rättigheter att kunna välja bort religioner.

Att placera barnen i olika fack och grupper som kristna, judar och muslimer inte har någon nytta utan snarare leder till motsättningar, splittring och segregering i samhället. Det är tragiskt att barn stämplas med en identitet som inte är självvald.

Sekulära humanisters livsåskådning däremot bygger på människans fritänkande och frihet från födelsen och hela livet ut. Barn ska ha möjligheten att få kunskaper om olika demokratiska och humana levnadssätt, att kunna välja eller avvisa religioner, och aldrig påtvinga dem någon livsåskådning. Ett barn är en självständig individ som ska ha egna åsikter och samtidigt respektera människorna, djuren och natur omkring sig.

Sekulära humanister samtalar med barn om mänskliga rättigheter, att det inte finns medfödda identiteter som skiljer oss emellan. Ett barn ska själv välja sin väg och livsåskådning inför framtiden i mogen ålder, inte ärva religiösidentitet och livsåskådning av sina föräldrars trosuppfattning redan vid födelse.

Det är ett akutläge att Skolverket gör en omfattande utredning över ämnet religionskunskap. I utredningen ska begreppen livsåskådning och religion definieras tydligt, sambanden, likhetstecken och skillnaderna ska ligga till grund för en radikal förändring i läroplanen för ämnet i grundskolan och gymnasieskolan. Processen ska ha ett barnperspektiv baserad på inkludering av alla livsåskådningar inklusive religioner med fokus på demokrati, humanism och mänskliga rättigheter.

Shilan Hasan

styrelseledamot Humanisterna Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel