Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur många förlossningsavdelningar ska Regionen ha?

Artikel 33 av 39
Förlossningen i Karlskoga
Visa alla artiklar

Annons

BB och sjukvårdens ledning två problem som följts åt/ Del 1

År 1978 ansökte förlossningsavdelningen i Lindesberg om pengar till en Kardiotokograf för att elektroniskt kunna övervaka fostret under förlossningen. Sjukhusdelegationen sa nej till anslaget. Avslaget väckte en misstanke att BB skulle läggs ner.

Vid den tiden var sjukhusen i Karlskoga och Lindesberg likvärdiga. Befolkningsunderlagen var cirka 50 000 människor. Båda hade förlossningsavdelningar. Doktorerna på kirurgklinikerna ansvarade för de behov av läkarnärvaro som kunde uppstå vid förlossning, till exempel kejsarsnitt.

Ett formellt beslut om nedläggning av förlossningen togs dock först 1983 av landstinget.

Ett år senare var situationen annorlunda. De ”gamla” kirurgerna i Lindesberg slutade. Nya bestämmelser vad gällde läkares utbildning gjorde att nyutbildade allmänkirurger inte behärskade förlossningskonsten. Fem gynekologer och fyra barnläkare skulle behöva anställas för ett säkert omhändertagande av mödrarna och de nyfödda barnen. Landstingets ekonomi ansågs som alltid bräcklig. För att kunna rekrytera allmänkirurger till Lindesberg valde man att tills vidare inte förlösa barn där. Ett formellt beslut om nedläggning av förlossningen togs dock först 1983 av landstinget. Avdelningarna för den slutna barnbördsvården i Hällefors, Kopparberg, Nora och Ramsberg var sedan länge nedlagda.

I den norra länsdelen uppstod en intensiv debatt på sjukhuset, i media och på möten. Styrkan i denna kan väl mäta sig med de diskussioner som hörts i regionens västra del under det senaste året. Som för att gjuta olja på de upprörda känslorna föreslogs att BB-personalen i Lindesberg, som kompensation för den förlorade förlossningsvården, skulle få ansvar för en mer fullständig mödravård det vill säga utöver mödravården föräldraundervisning, kontroll av mammor och preventivmedelsrådgivning. Barnen skulle födas i Örebro och eftervården skulle förläggas till Lindesberg på en särskild eftervårdsavdelning.

Två gynekologer anställdes. Utöver den öppna vården opererade de på sjukhuset och fick disponera vårdplatser på den kirurgiska kliniken. Då de inte kunde få några bindande löften för en fortsättning av den verksamheten sa de båda upp sig 1986. Eftervårdsavdelningen stängdes, efter en intensiv debatt, 1996.

Eftersom situationen 1979 var likartad i Karlskoga föreslogs 1980 att BB skulle läggas ner även där. Nej sa ett oppositionslandstingsråd. Den politiska striden vågade man inte ta eftersom företags- och fackföreningsledare i Karlskoga ansågs ha en starkare ställning än i Lindesberg. Dessutom var det ledande landstingsrådet från Degerfors. Nu blev det ju pengar över i Lindesberg. De kunde användas i Karlskoga. Till gynekologin och BB i Karlskoga fogades de nödvändiga tjänsterna och verksamheten kunde fortsätta. Kliniken har haft ett gott rykte. Lasarettet har gynnats av att sjukhuset i Kristinehamn lades ner.

Familjer i norra länsdelen har alltsedan 1979 fått åka upp till mer än åtta mil till Örebro för förlossning. Året om, i alla väder, på delvis dåliga vägar. Det har inträffat att man fått stanna till i Lindesberg och föda på sjukhusets akutmottagning. Under 1980-talet diskuterades hemförlossningar. En kort utredning inom vårt kirurgiblock avvisade den tanken.

Politikerna lovar, trots motstånd från förlossnings- och barnläkare, att BB i Karlskoga ska vara kvar och är beredda att ta kostnaden.

Med tiden kom jag att inse hur dåraktigt det var att frivilligt gå med på nedläggningen av BB i Lindesberg. Jag är mycket tacksam för den upprustning som skett av sjukhuset med exempelvis intensivvårdsavdelning och en ny operationsavdelning. Vid många budgetdiskussioner har jag emellertid förstått att i första hand är det bibelns ord i Matteus 13:12 och Markus 4:25 som gäller. ”-men den som icke har, från honom ska tagas också det han har.”

En sådan situation har vi i dag. Politikerna lovar, trots motstånd från förlossnings- och barnläkare, att BB i Karlskoga ska vara kvar och är beredda att ta kostnaden. Sparbetinget på 400 miljoner kronor får inte vara ett hinder. Samtidigt finns det förslag att stänga operationsavdelningen och kirurgakuten i Lindesberg nattetid. Det senare skulle otvivelaktigt vara början till en nedläggning av hela akutdelen på sjukhuset i Lindesberg.

Det ställs höga krav på utrusning, lokaler och inte minst specialistutbildad personal. En sådan enhet finns inte i Karlskoga.

Det var således kravet på en högre säkerhet för såväl mödrar som barn som gjorde att Karlskoga fick fler läkare till förlossningsvården. 1986 fick jag mig tillsänd en utredning som hette ”Vården före, under och efter förlossning”. Dödligheten vid förlossning i Sverige hade sänkts från 16,4 per 1000 födda barn år 1970 till 7,2 år 1983. Varje år kunde mer än 800 barn som annars hade dött räddas till livet. I stort fann man inte någon skillnad mellan olika förlossningsenheter. Ett undantag var barn med den lägsta födelsevikten för vilka en ökad dödlighetsrisk sågs vid de minst utrustade sjukhusen. Socialstyrelsens menade att det vid en förlossningsenhet, förutom specialister i obstetrik-gynekologi och anestesi, också skulle finnas specialister i barnmedicin dygnet om.

Nu har det snart gått 40 år sedan BB i Lindesberg stängdes. Säkerhetskraven har ändrats. För att, med dagens mått, garantera nyfödda barn ett optimalt omhändertagande behövs dygnet om tillgång till en ny typ av intensivvård – en neonatalavdelning. Det ställs höga krav på utrusning, lokaler och inte minst specialistutbildad personal. En sådan enhet finns inte i Karlskoga.

Frågan är ändå om man av beredskapsskäl ska ha kvar två förlossningsavdelningar i regionen.

I dag ställs därför befolkningens önskemål om psykologisk trygghet med känd personal på hemorten mot den fysiska säkerheten för barnet på den välutrustade kliniken i Örebro. En nyligen inträffad tragisk händelse i Örebro där mamman avled visar att hänsyn måste tagas inte bara till barnets utan även mammans säkerhet.

Frågan är ändå om man av beredskapsskäl ska ha kvar två förlossningsavdelningar i regionen. Skulle det hända något på en av avdelningarna som hindrar verksamheten finns ju den andra kvar och kan öka sin kapacitet.

Ingemar Engstrand

pensionerad läkare, Lindesberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel