Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I frontlinjen mot viruset står inga militärklädda soldater

Under mycket lång tid har Vårdförbundets medlemmar larmat om de brister som funnits i vården sedan decennier tillbaka. Resurser i form av tillgång till både ny och erfaren personal har varit en nedåtgående kurva sedan länge, och de bristande investeringarna i vad som behövs för att upprätthålla god vård har uteblivit eller varit otillräckliga. Det handlar inte enbart om individens enskilda krav på att värderas rätt utifrån den utbildning och kunskapsnivå man har. Det handlar också om att kunna leverera rätt vård till vår befolkning. I samband med att covid-19 invaderade vårt land och hela vår planet, borde våra beslutsfattare vakna ur sin törnrosasömn och faktiskt till och med ställas till svars för den likgiltiga inställning som de tycks ha haft till vård och omsorg.

Ingen har ännu facit för vad som är rätt metod för att hantera viruset på mest effektiva sätt. Men en sak är säker; vi behöver en välutrustad vårdapparat med utbildad bemanning som kan vårda, analysera och undersöka de som insjuknar. Det behövs också tillräckligt med material i form av läkemedel, teknisk apparatur, skyddsutrustning och sängplatser. Men vården har bedrivits enligt ”Just in Time”, och det långsiktiga planerandet har lyst med sin frånvaro.

Vi måste kunna erbjuda dem rätt skydd mot smitta, så att de inte riskerar sitt eget och sina anhörigas liv och hälsa.

En annan väsentlig faktor som krävs för att vi ska komma igenom krisen tillsammans är att vårda den personalstyrka som vi har. Vi måste kunna erbjuda dem rätt skydd mot smitta, så att de inte riskerar sitt eget och sina anhörigas liv och hälsa. Vi måste också tillåta att tid för återhämtning finns, även om arbetspassen och veckorna kan bli betydligt längre än vanligt. Annars riskerar vi att våra oumbärliga medarbetare blir sjuka av andra anledningar och därmed inte finns kvar i vården. Och vi måste också förstå den ofantliga insats som krävs och försöka förstå den press och stress, både fysisk och psykisk, som vårdpersonalen nu ställs inför. Det går inte att värdera i kronor och ören, men det måste generera ett rejält klirr i kassan.

Vi kräver att våra insatser, både under pågående pandemi och under normala omständigheter, värderas rätt.

Vi utkämpar ett krig mot ett virus där frontlinjen inte utgörs av militärklädda soldater. Det är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, läkare, röntgensjuksköterskor, undersköterskor och barnmorskor som strider för befolkningen i det här kriget. Och slagen utkämpas inte bara på sjukhusen eller på labb. Det pågår dagligen hos människor som vårdas i sina hem och på vård- och omsorgsboenden. När vi går segrande ur det här kriget, för det gör vi så länge vi kämpar tillsammans, så kräver vi inga medaljer, diplom eller utmärkelser, även om det skulle kännas varmt i hjärtat.

Vi kräver att våra insatser, både under pågående pandemi och under normala omständigheter, värderas rätt. Utan vår kompetens klarar vi varken att analysera ett blodprov, undersöka skadade lungor, förlösa barn eller vårda våra gamla och sjuka.

Åsa Mörner

leg. sjuksköterska, leg. barnmorska

styrelseledamot Vårdförbundet avd. Örebro samt förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel