Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Industriepoken Ekströms kan gå i graven

Jag arbetade på Orkla Foods i Örebro i 29 år. Det var med sorg och vrede jag läste i NA för en vecka sedan att Orkla Foods planerar att flytta produktionen av torra dessertmixer från Örebro till Bergen i Norge.

Orkla Foods Örebrofabrik består av två olika produktioner, dels Risifrutti och dels pulvermixerna som till exempel. nyponsoppa, frasvåfflor och marsánsås. Det är den senare som Orkla beslutat att flytta.

För alla infödda örebroare så kanske namnet Ekströms känns mer bekant. Ekströms startade 1848 och nu 173 år senare planerar ägaren Orkla att flytta produktionen av de välkända Ekströmsprodukterna. Detta är inte bara ett hårt slag mot dem vars arbeten hotar att försvinna, där många gett företaget en stor del av sina liv, det är också en industriell epok som försvinner. Marsánsåsen har tillverkats i snart hundra år på Ekströms och nyponsoppans föregångare nyponmust började tillverkas på 1930-talet. Hur kunde det bli så här?

Ekströms blev en mjölkko som drog in många säkra miljoner till företaget.

Fabriken har gått igenom en rad med fusioner och fått olika ägare genom åren. Ju längre bort från verksamheten som beslutsfattarna kommit, desto mindre fokus har lagts på denna produktion. Ekströms blev en mjölkko som drog in många säkra miljoner till företaget. Desto mindre som investerades i maskineri och personal desto mer behölls vinstnivån. Detta var baserat på medvetna beslut av företagsledning och resultatet blev att maskiner, lokaler och människor blev mer och mer nedslitna.

Många som arbetat på den delen av fabriken har arbetat en stor del av sitt liv där och skapat många miljoner i vinster till Orkla och dess föregångare. De har själva ofta fått betala med sina kroppar, arbetet sliter. Men det har också funnits en stolthet i arbetet som de nya produktionssystemen mer och mer nöter bort. De senaste 10-15 åren har produktionen skett i namn av den nya industriella religionen ”Lean”, även kallad ”Toyotamodellen”. Detta sätt att organisera produktionen innebär att allt ska mätas, inklusive det mänskliga arbetet. Varje sekund registreras och alla stopp klockas.

Det verkar som om alla alternativ varit intressanta utom att satsa i Örebro.

De producerande arbetarna känner sig mer och mer jagade. Som arbetare ska du inte ens ha friheten att arbeta på ditt sätt, alla ska göra momenten enligt en standardmall. Samtidigt pratas det mycket om individens utveckling och att alla ska komma med förbättringsförslag. Tacken för detta är inte belöning av förslag utan det som ska motivera arbetaren är att han har kvar sitt jobb. Nu verkar det ju inte vara så mycket att lita på...

Ett par gamla arbetskamrater till mig sammanfattade det på ett bra sätt: ”Vi känner oss mindre och mindre som människor och mer som maskindelar”.

Livsklubben har under hela denna tid kämpat för ”Torrfabrikens” framtid, i alla nivåer och på alla arenor vi funnits på, men företaget har varit helt kallsinniga. Det verkar som om alla alternativ varit intressanta utom att satsa i Örebro. Det beslut som de planerar att fatta har både kommersiella och produktionstekniska faror som Orkla Foods tonar ner. Det är heller inte gratis att producera i Norge med de tullar som finns mellan Sverige och Norge.

... jag önskar att företaget tänker en runda till satsar på Örebrofabriken.

En annan fråga man kan ställa sig är om det finns andra saker gömda i detta. Vad har Orkla Foods för planer för den kvarvarnade produktionen av Risifrutti? Sitter det någon räknenisse och räknar på detta? Orkla Foods har tre ”kärnvärderingar”: modig, pålitlig och inspirerande. Jag tror inte att de anställda som riskerar att förlora sina arbeten känner att Orkla Foods är speciellt pålitligt.

Som pensionerad livsmedelsarbetare och med 26 år som Livsklubbsordförande önskar jag mina gamla arbetskamrater och de fackliga organisationerna på fabriken, Livsmedelsarbetareförbundet och Unionen, framgång i förhandlingarna och jag önskar att företaget tänker en runda till satsar på Örebrofabriken. Om Orkla Foods fullföljer och flyttar produktionen hoppas jag att tar fram plånboken och löser förändringarna för de anställda på ett anständigt sätt.

Johan Torgå

pensionerad livsmedelsarbetare och f.d. ordförande i Livsmedelsarbetareförbundets klubb på Orkla Foods i Örebro.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel