Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inför föreläsning om sorg: "Vi vet att syskonen ofta glöms bort när det värsta händer"

Hösten 2015 intervjuade NA Marianne Malm i Finnerödja, som då var med och startade en Örebrosektion av föreningen VSFB – Vi Som Förlorat Barn. Här möts drabbade föräldrar och syskon för att ge varandra stöd då det värsta hänt.

Annons

Hallå där Marianne, hur har det gått?

– Det har gått bra. Behovet är jättestort av en stödförening som VSFB. Hur gärna andra än vill och försöker så går det inte att förstå fullt ut hur det är att förlora barn eller syskon. Idag är vi 74 medlemmar i Örebro län, och de senaste träffarna har det kommit så många som 25 föräldrar. Vi har även medlemmar från Sörmland, Västmanland och Värmland, då de saknar VSFB i sin närhet. I hela landet har VSFB 1 630 medlemmar.

Ni finns på Facebook också?

– Ja, i föreningens slutna Facebookgrupp är vi cirka 1750 medlemmar. I den slutna gruppen för syskon är vi runt 320 medlemmar.

Din son Rasmus var 19 år när han omkom i en olycka. Är ni flest tonårsföräldrar i föreningen?

– Det är olika åldrar på våra barn, men de flesta barnen var omkring 20–25 år då de förlorade livet. VSFB:s motto är att ”barn är barn så länge det finns en förälder som sörjer”. Du kan exempelvis vara 80 år och ha förlorat ett barn som var 60 år … likväl som att barnet föddes stilla mitt i graviditeten. Hos oss ryms alla orsaker till att våra barn mist livet; olycka, sjukdom, suicid, missbruk … Föräldrar som mist barn vid födseln, eller förlorat små barn finns också i vår förening.

Delar ni in er i olika grupper?

– Vi börjar alltid våra träffar med gemensam samling, lite information om det är något på gång. Vi informerar om samtalsregler, tystnadsplikt och fullständig respekt för varandra råder. Vi presenterar oss kort, namn och vem vi mist, om man orkar och vill. Vi tänder också ett ljus för vårt barn. Det ljuset tar vi med oss då vi delar in oss i mindre grupper. På det viset är våra barn med oss då vi samtalar. Babygruppen är för sig och sedan brukar vi dela in i en grupp där flera har förlorat i suicid och missbruk, resten olycka och sjukdom. Vi är tre, ibland fyra grupper.

Den där babygruppen, kan du berätta mer om den?

Babygruppen leds av Kristina Takman som själv har förlorat en son vid födseln, fått barn igen och gått igenom hela den biten. Kristina kan ge hopp om att det går att våga försöka igen, och att ge hopp är det viktigaste vi kan ge varandra. Babygruppen ses första tisdagen i månaden på Föreningarnas Hus på Slottsgatan i Örebro.

Är man som syskon välkommen till er?

– Ja, syskon över 18 år är välkomna till oss. Tidigare har dessa träffats tillsammans med föräldrarna, men nu har vi här i Örebro en alldeles nystartad syskongrupp som kan nås på mejladressen [email protected] Nu på måndag klockan 18 arrangeras också föreläsningen "Hon som är syster till han som dog".

Kan du berätta mer?

– Det är Catharina Richter från Randiga Huset i Stockholm, som kommer hit och berättar sin egen historia om att förlora ett syskon. Vi vet att syskonen ofta glöms bort när det värsta händer. Ofta får syskonet eller syskonen som är kvar bli starka åt sina föräldrar och sätta undan sin egen sorg. På många sätt är det som om de inte finns. Ändå gör det så ont.

Är föreläsningen öppen för alla?

Föreläsningen vänder sig i första hand till dig som förlorat syskon, till föräldrar som förlorat barn och har barn kvar som sörjer och saknar sitt syskon.

Nån åldersgräns?

– Vi rekommenderar att syskonen som kommer är över 18 år, annars i målsmans sällskap.

Behövs nån föranmälan?

– Ja, till [email protected] eller till vår föreningstelefon 070-240 25 36 eftersom det är begränsat antal platser. Det kostar 20 kronor, och vi kommer att hålla till i Studieförbundet Vuxenskolans källarlokal på Fabriksgatan 8 i Örebro.

Om man vill veta mer om er då?

– All information om VSFB finns på www.vsfb.se. Vi är en ideell föräldraförening som består av vanliga föräldrar som förlorat barn. VSFB startades i Göteborg 1993 och finns på 32 orter, en del orter har samtalsgrupp, andra endast en kontaktperson.

Kan man dyka upp på nästa möte?

– Ja, har man förlorat barn eller syskon är man välkommen till oss! Vi har ingen föranmälan, men vill man så är det välkommet att kontakta oss så att vi vet. Kanske behöver den som kommer ny träffa någon av oss stödpersoner en stund före träffen.

Hur ofta ses ni?

– VSFB Örebro träffas första tisdagen varje månad mellan klockan 18 och 20. Vi håller till i Föreningarnas hus på Slottsgatan 13 A i Örebro.

Vad har föreningen inneburit för dig personligen?

– Då Rasmus omkom 2008 hade jag ingen aning om att en sådan här förening fanns. Men efter att ha googlat hittade jag VSFB, och hösten 2009 åkte vi till Göteborg på föreläsningen ”Vägar i sorgen”. Där förstod jag att det kommer att gå att leva igen, inte som innan, men det kommer att gå att skratta igen, att uppskatta livet. VSFB är min livlina, och i föreningen har jag fått vänner som vet precis. Vi finns för varandra på ett alldeles särskilt sätt. Alla vet, alla förstår. I VSFB är jag trygg.

Och idag är du ordförande i föreningens Örebrosektion?

– Ja. Att få möjligheten att finnas för andra som drabbas är för mig är det mest meningsfulla jag kan göra av det meningslösa som det är att ha förlorat Rasmus. Jag vet hur det känns, och att låna ut mina öron till en nydrabbad förälder i största förtvivlan och kaos, att ge en kram, att få vara ett levande bevis på att det går att leva igen … det är det som gör att jag engagerat mig. Att finnas för andra hjälper mig i min sorg och saknad efter Rasmus. Rasmus är min drivkraft. Att få höra från en hårt drabbad förälder att den känner livsglädje igen, det är underbart. Att förlora barn är inget som går över, aldrig någonsin, men det blir med tiden mer hanterbart.