Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingeborgs

Till Ingeborgs ska man inte gå när man har bråttom. För det här är ett lunchställe där maten är ganska dyr – men väl värd sitt pris.

Det är nästan alltid fullsatt på Ingeborgs och det är inte så svårt att förstå. Redan när man stiger innanför dörren känns det som ett ställe där det är lätt att trivas. Särskilt för oss som är födda och uppvuxna i Örebro, och som känner igen lokalerna sedan det vi var små och det anrika Nya konditoriet låg precis där.

Det är en fin sak med unga Ingeborgs, att den gamla känslan är kvar – jag undrar rentav om det inte är samma röda sammetsstolar än i dag – men med modernt snitt.

Vi gillar överhuvdtaget stilen på stället: kristallkronor i taket och servitriser i vita skjortor och prydliga förkläden. Dagen till ära spanar vi in ett par lokalkändisar också, två av stans skådisar sitter i det lilla fönsterbordet, Mer rätt kan det inte bli.

Men framför allt gillar vi maten.

Lammsteken ligger på späda rotfrukter och behöver knappast tuggas. ”Skulle jag gå ut på restaurang en kväll och betala det dubbla för det här, skulle jag ändå vara nöjd” säger en av lunchpatrullens deltagare. Den varma vintersalladen innehåller varenda smak man kan tänka sig: fräsch sallad, perfekta rödbetor, ugnsbakad chevreost och så en riktigt fin, söt hallondressing till.

Den vegetariska bönragun har sting och räksalladen är både fräsch och så vackert upplagd att man knappt vill äta av den. Fast just räksalladen är nästan för fräsch och lätt, lite mer dressing och lite mer varierade grönsaker hade toppat den - och gjort att den mättar bättre.

Vi misstänker också att det är just fräschören på maten som gör att man får vänta på den. Den stressade lunchgästen ska gå någon annanstans, för även om den där kvarten det tar att få sin mat är rimlig med tanke på vad som serveras, så känns den lång om man har en tid att passa på andra sidan lunchen.

Kanske skulle väntan kännas mindre lång om det fanns lite mer mat att plocka med innan man får sin tallrik. Det skulle vara trevligt med ett litet salladsbord. I dag får man en tallrik med exakt lika många brödbitar som det är personer vid bordet. Och även om brödet är gott och färskt känns det lite snålt med tanke på att priset ändå är så högt.

Självfallet ingår kaffe, och den här gången med en liten mjuk kaka med bär. Vi har mycket olika uppfattning om den inom patrullen, någon äter två bitar, någon annan tycker den smakar prefabricerad rulltårta. Men däremot tar vi om av kaffet och sitter en stund extra under kristallkronorna.

Kanske låtsas vi till och med att vi är nån annanstans än i Örebro.