Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”De skydde inga medel”

Guldsmeden Anders Jonsson i Skara blev rånad av Black Cobra-ledaren Omed Parsa och hans kumpaner.
– Känslan av att hotas med ett vapen går inte förklara, säger Anders.

Annons

Det var lördagen den 27 januari i år som rånartrion störtade in i Anders Jonssons guldsmedsbutik. Under vapenhot tvingade de till sig värden för stora belopp.

Anders berättar om hur det gick till:

– De kom in i butiken med huvor för ansiktet. De skydde inga medel utan slog sönder det de behövde för att komma åt värdesakerna. De hade ingen empati över huvud taget.

Han och de övriga i affären blev tillsagda att lägga sig ned på golvet och blunda. Åtminstone en av rånarna var beväpnad med vad som efteråt skulle visa sig vara en startpistol.

Flera månader senare hittades också ett annat skarpladdat vapen längs rånarnas flyktväg.

– Sannolikheten är ju hyfsad att det var deras vapen, säger Anders.

Att bli rånad under vapenhot är ett stort trauma för de allra flesta.

– Det är jättesvårt att förklara hur det känns. Känslan man får är en kombination av situationen som sådan, av rånarnas vapen och deras beteende. Jag tror att ingen som begår ett sådant här brott förstår vilka mentala skador de orsakar hos offren.

Rånarna flydde från butiken i ett väntande fordon, men efter en biljakt som slutade med en dikeskörning kunde två av dem gripas direkt. Båda var från Örebro och en av dem var Omed Parsa. Dagen efter greps också den tredje rånaren – en Uppsalabo – efter en biljakt i Örebro. Innan dess hade han under knivhot tvingat till sig en bil av en kvinna i Lidköpingstrakten.

Hovrätten dömde senare trion till mellan 3,5 och fyra år och fyra månaders fängelse. Hårdaste straffet fick Omed Parsa. Han hade även gjort sig skyldig till en rad andra brott. Men för Anders och hans personal slutade historien inte där. De lever fortfarande med sviterna efter rånet – för övrigt det andra inom loppet av ett år.

– Jag kan fortfarande ha svårt för att sova och jag är betydligt mer vaksam i dag än tidigare, säger Anders.

Men de fick stöd av omgivningen. Domprosten i Skara erbjöd sina tjänster och via Försäkringsbolaget fick de professionell hjälp. Den traumatiska upplevelsen bearbetades i första hand genom samtal, enskilt och i grupp.

Anders och hans personal mår trots allt ganska bra i dag. Och han vägrar att ge upp sin i grunden positiva tro på människan.

– Det är alldeles för enkelt att ropa på hårdare straff för brottslingar. Där-emot måste det få konsekvenser när någon gör bort sig. Där brister det i vårt system, särskilt när det gäller ungdomar.

– Men jag tror på det goda hos människorna. Och om alla goda krafter samarbetar, ja då får vi också ett bättre samhälle.

Mer läsning

Annons