Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frukta inte julkalender utan religion

Annons
Julkalendern 2018: Storm på Lugna gatan. Lena Philipsson, Cecilia Forss Maja Söderström, Adrian Macéus, Henrik Johansson och Sofia Ledarp

Replik  på Josef Sjöbergs insändare i NA, den 16 december.

Josef Sjöberg frågar sig varför julkalendern i Sveriges Television inte handlar om Jesus, och påpekar att ett sekulärt samhälle inte är önskvärt. Varför inte? Ett sekulärt samhälle är inte fritt från religion. Vi som kämpar för att samhället ska vara sekulärt, strävar efter mångfald. Vi vill se ett samhälle där alla religioner kan samexistera på lika villkor, tillsammans med irreligiösa. I ett sådant samhälle tar varken makten eller gemensamt finansierad media ställning för någon viss religion, utan förhåller sig neutral. Motsatsen, ett konfessionellt samhälle, kommer ofrånkomligen att diskriminera minoriteter som inte vill eller kan underkasta sig den påbjudna livsåskådningen. Ett sekulärt samhälle är bra för alla, för det är religiöst neutralt, vilket inte är samma sak som ateism.

Men ateism är inget man behöver frukta. Att någon är ateist betyder bara att den inför sig själv inte tror på någon eller några gudar. Det säger inget om synen på religion, religionsfriheten eller rätten att tro. De allra flesta människor tror inte på de allra flesta gudar som uppstått i olika religioner runt om i världen, som till exempel Oden, Zeus eller Amon. Jag som är ateist råkar inte heller tro på Jahve. Slutligen vill jag betona att man bör hålla isär strävan efter det sekulära med strävan mot ateism. Det sistnämnda skulle kunna ta sig uttryck att julkalendern propagerar för att Gud inte finns på riktigt, men det vore inte heller sekulärt. Den diskussionen passar bättre i ett filosofiskt debattprogram.

Anders Hesselbom

ordförande Humanisterna Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons