Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ismael väntar på uppehållstillstånd – konsten får honom att orka

För ett år sedan kom Ismael Ansari till Sverige. Nu väntar han på uppehållstillstånd.
– Det enda positiva jag har nu är jag kan göra de här skulpturerna, säger han och visar en häst i marmor han gjort på Örebro konstskola.

Annons

Läs också: Antalet ensamkommande har minskat drastiskt: Planerade för över 400 - bara 18 kom

Ismael Ansari är ursprungligen från Afghanistan. Han tillhör folkslaget hazarer som är en minoritetsgrupp som har det svårt i hemlandet. När Ismael var två år flydde hans föräldrar till Iran. Hans pappa fick arbete på en mosaikfabrik och där arbetade också senare både Ismael och hans storebror. Men livet i Iran är svårt för afghaner. Familjen hade inget ,och har fortfarande inget, uppehållstillstånd utan får hålla sig gömda undan myndigheterna.

– På fabriken där vi arbetade har de övervakningskameror utanför dörrarna. Arbetsledarna kan därför se om några inspektörer är på väg och tala om för oss att vi ska gömma oss, berättar Ismael.

Det var på mosaikfabriken som Ismaels storebror först började skulptera. Han startade sedan eget men hann inte göra skulpturer i den takt att det gick att försörja sig på det. För att hjälpa sin bror började Ismael i hans verkstad, och det visade sig att han hade fallenhet för att göra stenskulpturer.

– Jag ville egentligen bli ingenjör men började med skulpturerna för att ha en inkomst och upptäckte sedan att jag gjorde det med nöje, berättar Ismael.

För ett år sedan tog Ismael beslutet att ge sig av tillEuropa. Det gick inte längre att vara kvar. Livet som papperslös och att ständigt gömma sig för myndigheterna blev i längden ohållbart. För Ismael, som knappt varit utanför fabriksområdet och staden där han bodde, var det ett stort steg.

– Det var jättesvårt att ge sig iväg och självklart saknar jag min familj. Då, när jag lämnade dem försökte jag att inte gråta, men när jag kommit en bit på väg slog mig tanken att jag kanske inte kommer att träffa dem igen, någonsin, och då grät jag.

Men Ismael vill inte att vi ska tycka synd om honom. Han upprepar det flera gånger. Han gjorde sitt val. Han gav sig iväg för att få en chans att leva lagligt i ett land. Nu är han 18 år och väntar på besked från Migrationsverket. Kanske får han stanna, kanske inte. Vad som händer om han får ett utvisningsbeslut vet han inte. Under tiden läser han på Grillska gymnasiet. En dag i veckan gör han praktik på Örebro konstskola. Det var hans mentor som upptäckte att han tyckte om att göra skulpturer och att teckna. Ismael fick på så sätt kontakt med konstskolans rektor och nu kan han ägna torsdagarna åt skulpturarbete i marmor.

– 20 arbetsdagar tog det att göra den här, säger Ismael stolt och visar en häst han tillverkat.

Nu ska han tänka ut en ny idé. För trots att beskedet från Migrationsverket hänger över honom vill han fortsätta skulptera så länge det går.

– Jag vill inte tappa bort min konst, säger han och ler lite. Drömmen är att bli en av landets bästa på det här.

Annons