Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jens Matthiessen: En 500 år gammal sanning om Katalonien

Den 14 oktober dömdes nio katalanska politiska ledare till långa fängelsestraff för uppvigling, den tidigare presidenten för Kataloniens regionala regering, Carles Puigdemont, har gått i exil i Belgien.

Annons

Vad är bakgrunden till denna exceptionella situation i ett europeiskt land i dag? En historisk tillbakablick kan ge perspektiv på dagens konfrontation.

Kastilien och Aragonien var under medeltiden de dominerande rikena på iberiska halvön. 1469 gifte sig Ferdinand II av Aragonien med Kastiliens blivande drottning Isabella (”den katolska”).

... men Katalonien behöll sina politiska och juridiska institutioner ...

Därmed skapades en dynastisk spansk union, men Katalonien behöll sina politiska och juridiska institutioner, bland annat la generalitat (föregångaren till dagens regionregering) och Corts catalanes (föregångaren till dagens parlament), vilkas befogenheter envist värnades.

Det spanska riket blev ett imperium, av vilket Katalonien endast utgjorde en marginell del.

Under 30-åriga kriget (1618-48) motsatte sig Katalonien 1640 den spanske kungen Filip IV:s beskattning för att finansiera kriget och krav på soldater. Ett uppror, med ursprung på landsbygden, spreds till hela Katalonien. Lokala politiker som fängslats befriades, den spanske vicekungen mördades. Revolten utmynnade i väpnad konflikt, en brytning med Spanien och till att Katalonien allierade sig med Frankrike.

1641 förklarade presidenten för la generalitat, Pau Claris, Katalonien som republik och svor trohet åt franske kungen Ludvig XIII. Pau Claris dog samma år under oklara omständigheter, det fanns rykten om att han skulle ha förgiftats av spanska agenter.

Efter krigets slut intog Spanien Katalonien 1652. Många katalanska ledare gick i exil i Frankrike och stämplades av den segrande sidan som ”förrädare, rebeller, illojala mot hans Majestät”. Men Katalonien fick i huvudsak behålla sina institutioner.

... tog Katalonien ställning för Karl - som förväntades i högre grad respektera Kataloniens institutioner.

Spaniens kung Karl II:s död 1700 utan tronföljare ledde till det spanska tronföljdskriget (1701-1714). Karl II hade utsett Ludvig XIV:s sonson Filip till sin efterträdare, men när alliansen Österrike-England-Holland förde fram habsburgske ärkehertig Karl som tronpretendent och inledde krig mot Spanien och Frankrike, tog Katalonien ställning för Karl - som förväntades i högre grad respektera Kataloniens institutioner.

1705 intog den engelsk-holländska flottan Barcelona och installerade Karl som kung av Spanien. Men 1713 slöt England och Holland fred med Frankrike och Spanien.

Katalonien lämnades åt sitt öde. Den 11 september (nu Kataloniens nationaldag) 1714 intog de fransk-spanska trupperna Barcelona.

De politiska och juridiska institutionerna upplöstes och alla universitet stängdes och ersattes av ett enda, under den nya regimens kontroll. Katalanskan upphörde att användas i officiella sammanhang.

1931 blev Spanien en republik. Politikern Francesc Macià utropade en katalansk republik, men efter förhandlingar med den spanska regeringen återupprättades i stället la generalitat som regional regering.

... katalanskan fick ställning som officiellt språk jämte spanskan.

Nya statuter för självstyre godkändes i en folkomröstning, det katalanska parlamentet återupprättades och katalanskan fick ställning som officiellt språk jämte spanskan. Efter Maciàs död blev Lluis Companys president för la generalitat.

Efter högerns seger i valet i Spanien 1934 uppstod en konflikt med regeringen i Madrid och Companys utropade på nytt en katalansk stat, inom ramen för en federal spansk republik. Efter endast en dag tog spansk militär kontrollen över Katalonien och regeringen kapitulerade. Självstyret upphävdes och Companys och övriga regeringsmedlemmar dömdes till 30 års fängelse.

Efter folkfrontens seger i det spanska parlamentsvalet 1936 återinsattes regeringen under Companys, som benådades, och självstyret återupprättades.

I Katalonien slogs upproret snabbt ned, men efter flera års strider tågade Francos styrkor den 26 januari 1939 in i Barcelona.

I juli 1936 gjorde general Franco uppror mot republiken, vilket ledde till det spanska inbördeskriget (1936-39). I Katalonien slogs upproret snabbt ned, men efter flera års strider tågade Francos styrkor den 26 januari 1939 in i Barcelona. Tusentals katalaner hade då flytt till Frankrike, bland annat president Companys, som senare utlämnades och arkebuserades den 15 oktober 1940 i fästningen Montjuic i Barcelona. Många katalaner avrättades, de politiska institutionerna avskaffades och katalanskan förbjöds.

Först efter Francos död 1975 återfick Katalonien självstyre, institutioner och rätten att fritt använda sitt språk. Nya statuter för Kataloniens självstyre hade 2006 godkänts av Spaniens parlament, men urvattnades av författningsdomstolen.

Omröstningen var inte sanktionerad av Madrid och en massiv polisinsats försökte stoppa den ...

Självständighetsrörelsen fick vind i seglen och en folkomröstning om självständighet hölls den 1 oktober 2017. Omröstningen var inte sanktionerad av Madrid och en massiv polisinsats försökte stoppa den, många röstande misshandlades.

Mer än två miljoner katalaner röstade för självständighet och parlamentet antog en deklaration om en katalansk republik. Den spanska regeringen upphävde då självstyret och fängslade den katalanska regeringen och talmannen i parlamentet. I oktober 2019 dömdes sedan den tidigare vicepresidenten för la generalitat, Oriol Junqueras, till 13 års fängelse, den tidigare talmannen i Kataloniens parlament, Carme Forcadell, till elva år och sex månader. Domarna har lett till omfattande demonstrationer och oroligheter, tiotals demonstranter har gripits.

Med de långa fängelsestraffen slår Spanien på nytt mot Kataloniens självständighetssträvanden och ytterligare ett kapitel skrivs i denna konflikt. Som Karl V konstaterade för nästan 500 år sedan hyser katalanerna starka känslor för sina ”rättigheter och konstitutioner” – och fortsätter att kämpa för dem.

Jens Matthiessen

Fil. kand. i franska, spanska och katalanska