Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jo, det får du visst säga "i det här jävla landet"

"Men det får man väl inte säga i det här jävla landet". Uttrycket har blivit så slitet att det nu börjar användas som satir.

För tre år sedan skrev Sverigedemokraten Tommy Hansson en rad ståndpunkter på sin blogg som han ansåg att "åsiktspoliserna" vill förbjuda. Följande är inte okej att säga i Sverige, ansåg han:

"Att det är för mycket invandring. Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Att det pågår en islamisering i samhället. Att den kristna religionen är bra. Att äktenskapet är till för man och kvinna. Att HBTQ-lobbyn har för stor makt. Att muslimer i Malmö är antisemitiska. Att Malmö är en skam för Sverige. Att burqa och hijab är kvinnoförtryckande. Att Israel kämpar för våra demokratiska värden. Att abort kan vara mord. Att kalla afrikaner för ”negrer” och inuiter för ”eskimåer”. Att hävda att vissa etniska grupper har lägre IQ än andra. Att Jonas Gardell är en överreklamerad heterofobisk pajas." Jo, precis de här åsikterna får tryckas i en svensk tidning. Du läste det själv nyss.

Prästen Anders Chydenius – som hade skrivit den för sin tid oerhört radikala lagstiftningen –hade redan efter ett och ett halvt år blivit utsparkad u riksdagen. Men hans verk skulle leva vidare. Om Anders Chydenius läste dagens tryckfrihetsförordning skulle han känna igen sig.

I dag är det precis 250 år sedan tryckfrihetsförordningen klubbades igenom av riksdagen, i Gävle. Prästen Anders Chydenius – som hade skrivit den för sin tid oerhört radikala lagstiftningen –hade redan efter ett och ett halvt år blivit utsparkad u riksdagen. Men hans verk skulle leva vidare. Om Anders Chydenius läste dagens tryckfrihetsförordning skulle han känna igen sig, till exempel i offentlighetsprincpen, det vill säga din rätt att gå till en kommun, en region eller till regeringen och be att få titta på offentliga handlingar.

Tommy Hanssons åsikter må vara plumpa, osmakliga och anklagelsen mot Jonas Gardell präglas av allt annat saklighet. Men även sådant får tryckas. Och så måste det vara.

Men om Tommy Hansson ska få framföra sina åsikter, måste vi tillåta lika plumpa och lika korkade uttalanden även från annat håll. Om det finns någon knäppgök där ute som anser att alla kvinnor i Sverige borde bära burqa så måste han eller hon få säga det. Om Tommy Hansson beskriver Jonas Gardell som en "heterofobisk pajas", så måste någon annan få beskriva Tommy Hansson som en "islamofobisk pajas" eller en "homofobisk pajas". Och Tommy Hansson borde inte bli upprörd över att en motståndare tar till sådana argument. I en saklig debatt är inget av dessa uttryck särskilt lämpliga. Det skulle inte ge ett skvatt av vägledning för den som lyssnar. Men tryckfrihetens ramar ska vara vida.

Den bistra sanningen är att den liberala demokratin inte längre är en självklarhet. I länder som Polen och Ungern försöker regeringar att begränsa vad medier får skriva. Vice talman Björn Söder (SD) har uttryckt förståelse för att den polska regeringen ingriper mot public service eftersom verksamheten är "ofördelaktig för det polska folket”. Just uttrycket "folket" är märkligt. Det förutsätter att alla som tillhör "folket" har samma intressen och samma uppfattning. Riksdagsledamoten Kent Ekeroth har på Twitter lovat att tysta pressen "i sinom tid". Sannolikt i namn av "folket".

Det finns inte längre en enighet om att friheten att yttra sig också gäller mina motståndare. Grupper på vänsterkanten som kallar sig för "antifascistiska" tar gärna till hot och våld för att motverka verkliga och inbillade rasister. SD-svansen tar sig friheten att göra samma sak. Det händer att personer med "fel" bakgrund som skriver debattinlägg eller yttrar sig i NA drabbas av trakasserier. Om den typen av hot breder ut sig, finns risken att det inte hjälper att vi har världens kanske bästa tryckfrihetslagstiftning. Tryckfriheten måste försvaras varje dag. Den som vill vara trovärdig måste försvara även motståndarens rätt att yttra sig.