Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

JYTTE GUTELAND (S): USA behöver få medkänslan tillbaka

Sommaren lider mot sitt slut. En ny skoltermin har startat för barnen och jag är, efter ett halvårs distansarbete från Sverige, åter på plats i Bryssel.

Höstterminen kommer att bli intensiv. Vi ska bland annat förhandla och rösta om EU:s klimatlag, där jag är huvudförhandlare. Jag kommer med all sannolikhet snart återkomma i en krönika om hur det arbetet går. Jag följer också med spänning presidentvalet i USA och lusläser det jag kommer över för att tolka hur det kommer att gå.

Länge har EU försökt att i många hantera att makten på många sätt missköts av den nuvarande presidenten.

USA är intressant av så många olika anledningar. Dels har denna supermakt enorm påverkan globalt – inte minst för klimat fred och säkerhet. Länge har EU försökt att i många hantera att makten på många sätt missköts av den nuvarande presidenten. USA:s beslut att lämna Parisavtalet är en av dessa tydligt negativa beslut Trump har fattat.

För 20 år sedan gjorde jag en resa till USA och studerade valsystemet. Demokraternas presidentkandidat vid den tiden, Al Gore, förlorade mot republikanernas George W. Bush. Jag tänker i dag på hur annorlunda det kanske varit om han vunnit.

Gore kallades flipp-floppande. Kanske berodde det på att han inte var populist, att han ibland reflekterade?

Al Gore – som senare har författat boken ”En obekväm sanning: om den globala uppvärmningen och vad vi kan göra åt den”. Gore kallades flipp-floppande. Kanske berodde det på att han inte var populist, att han ibland reflekterade? Vilken skillnad mot flera av dagens politiker.

Ett decennium senare åkte jag till USA igen och deltog vid flera aktiviteter i demokraternas kampanj för Barack Obama. Den gången fick vi känna glädje och framtidstro också efter valresultatet. Ännu känner jag tacksamhet när jag tänker på det ledarskap Obama visade inte minst fajten han tog för att reformera sjukvårdssystemet och därmed förbättra jämlikheten i sjukvården.

Det är så sorgligt att tänka på hur världens rikaste land kan vara så fattigt och ojämlikt. Det för mina tankar till en essä ”Knapphetens tvång och tidens bruk” i Dagens Arena, jag nyss läste, författad av Professor Lars Ingelstam.

Ingelstam analyserar en text författad av den kritikerrosade författaren Marilynne Robinson vars analys av dagens politiska system är väldigt skarpsinnigt och tänkvärt. Hur kommer det sig, frågar Robinson, att ”vi får höra, och tror på, att vi är det rikaste landet i historien och ändå kan vi inte få del av de förmåner som våra farföräldrar kunde få njuta av?”

Medkänslan ska gälla sjukvården, men också vår planet och där får Biden gärna ta inspiration från sin den tidigare presidentkandidaten Al Gore.

Centralt är ”ett nollsumme-antagande om att all verklig rikedom är privat och att den minskar av avsättningar till det gemensamma (community)”. Jag hoppas innerligt att demokraternas presidentkandidat Joe Biden tar intryck av Robinson och utformar en agenda där ”Compassion is on the ballot” som temat var på det senaste konventet. Medkänslan ska gälla sjukvården, men också vår planet och där får Biden gärna ta inspiration från sin den tidigare presidentkandidaten Al Gore.

Det har gått tio år sedan vi progressiva kunde känna ”yes we can!”. ”Our best days still lie ahead” som Biden säger.

Jytte Guteland

Ledamot i Europaparlamentet (S)