Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KARIN KARLSBRO (L): I början var det en lokal kinesisk angelägenhet

Som en blixt från en klar himmel har coronaviruset snabbt gått från en lokal kinesisk angelägenhet till en global kris.

Människoliv, hälsa och ekonomin är hotade på ett sätt min generation tidigare inte upplevt. Flera europeiska länder, framför allt Italien och Spanien har drabbats mycket hårt.

Med gemensamt mål om att minska smittspridningen kämpar nu alla drabbade länder med olika strategier mot viruset.

Trycket på sjukhusen för tankarna till en krigsskådeplats. Med gemensamt mål om att minska smittspridningen kämpar nu alla drabbade länder med olika strategier mot viruset. Tuffa åtgärder har vidtagits – och ännu tuffare är att vänta.

EU-samarbetet och medlemsländerna utsätts nu för ett verkligt stresstest. Det har varit en skadlig “vart land för sig själv-stämning” där gränser stängs och handelshinder höjs. När Italien för några veckor sedan bad andra EU-länder om hjälp ville ingen hjälpa till. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen uttryckte sin oro över detta i ett tal förra veckan inför ett tomt EU-parlament men där vi ledamöter fanns med på distans: “När Europa verkligen behövde varandra, var det initialt alldeles för många som bara såg till sig själva.”

Jag delar hennes oro.

Om inte EU:s medlemsländer sluter upp bakom varandra, kliver någon annan in och fyller den rollen.

Kina erbjöd sig i stället generöst att bistå med ansiktsmasker och medicinsk utrustning.

Ännu värre är att när EU inte bistod Italien med den utrustning som så akut behövdes, hörsammades ropen på hjälp från annat håll. Kina erbjöd sig i stället generöst att bistå med ansiktsmasker och medicinsk utrustning. Lärdomen är tydlig: Om inte EU:s medlemsländer sluter upp bakom varandra, kliver någon annan in och fyller den rollen. På sikt riskerar det att urholka sammanhållningen och solidariteten inom unionen. Den sammanhållningen är i dag viktigare än på länge.

Vi får inte överge den europeiska solidariteten nu när det behövs som mest. Virus stannar inte vid nationsgränser. Gränsöverskridande problem kräver gränsöverskridande åtgärder. Att inte samarbeta nu vore extremt skadligt. Inte bara för att det förvärrar smittspridningen och hindrar människor som behöver vård och medicin att får det. Det vore också förödande för EU:s sammanhållning.

Att lämna spelplanen öppen för andra stormakter att fördjupa relationerna med enskilda medlemsländer, är ett säkert steg mot ett EU vars öde lämnas till Peking och Washington.

Europas sak är ytterst vår. Avståndet mellan Malmö och Kiruna är längre än avståndet mellan Malmö och Milano. Ju bättre förutsättningarna är för att hantera situationen i Italien, desto bättre är det för kontinenten i stort. Att lämna spelplanen öppen för andra stormakter att fördjupa relationerna med enskilda medlemsländer, är ett säkert steg mot ett EU vars öde lämnas till Peking och Washington.

Vare sig man vill eller inte, befinner vi oss i detta tillsammans. Ju mer utvecklat och självklart vårt samarbete är, desto lättare blir gemensamma utmaningar. Precis som vi såg under Eurokrisen, riskerar vi att populism, misstänksamhet och fördomar växer i tider av prövning. Det måste vi undvika. Den solidaritet vi visar i dag - med våra medmänniskor och mellan länder - kommer också att behövas när vi ska bygga upp Sverige och Europa efter denna kris.

Jag säger som Von der Leyen; låt oss göra det rätta tillsammans - med ett stort hjärta, inte 27 små hjärtan.”

Karin Karlsbro

Ledamot i Europaparlamentet (L)