Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karin Karlsbro om flyktingkrisen: Vi får aldrig förlora vår medmänsklighet

Frihet, det är det ord jag tänker på när jag ser havet. Att segla över ett öppet hav är det bästa jag vet. Att vara omsluten av himmel och vatten fyller mig med glädje och energi. De finaste stunderna jag upplevt med min familj har varit till sjöss.

Annons

Men också de värsta ögonblicken jag genomlevt har varit i en båt. Vid en snorklingsutflykt i Oman blåste det plötsligt helt oväntat upp till storm. Båten hade tagit på tok för många turister ombord. Flytvästarna var för få. Båten reste sig mot himlen när enorma vågor skar mot båten och jag höll så hårt om mina barn jag bara kunde. Jag vet inte hur lång tid det lilla fartyget kämpade genom det kokande havet för att komma i hamn. Det enda jag är säker på är att jag aldrig varit så rädd, varken förr eller senare.

Därmed är trycket på Grekland nu mycket högt när människor återigen ger sig av mot Europa med livet som insats i överfulla gummibåtar.

Varje gång jag ser en bild av en flyktingbåt på Medelhavet tänker jag på den stunden. Turkiet har nyligen kommunicerat att gränsen mot EU är öppen. Därmed är trycket på Grekland nu mycket högt när människor återigen ger sig av mot Europa med livet som insats i överfulla gummibåtar.

Det är helt outhärdligt att ens försöka leva sig in i det som sker på Medelhavet.

Det är en humanitär tragedi att människor tvingas på flykt, synnerhet för barnen på flykt. Det är smärtsamt att följa människors kamp för sin säkerhet och för sin framtid. Det läge som uppstått vid den grek-turkiska gränsen visar än en gång på det akuta behovet av ett fungerande europeiskt samarbete för att hantera migrationsfrågor och ett gemensamt gränsskydd. Så länge vi saknar en europeisk migrationspolitik och resurser för ett gemensamt, rättssäkert gränsskydd riskerar vi att hamna i liknande situationer om och om igen.

Men vi får aldrig glömma bort vilka det är som drabbas hårdast av flyktingkatastrofen – de som människor som flyr från krig i hopp om en ljusare framtid.

Det råder ingen tvekan om att EU behöver ta ett samlat, starkare grepp om yttre gränskontroll och få på plats ett gemensamt gränsskydd. Men vi får aldrig glömma bort vilka det är som drabbas hårdast av flyktingkatastrofen – de som människor som flyr från krig i hopp om en ljusare framtid.

Det är ovärdigt och skrämmande att vissa vill fokusera den svenska debatten på att till varje pris stoppa flyktingar, att “flyktingkrisen 2015 aldrig får upprepas”. Flyktingkrisen tog inte slut 2015, den har fortsatt och tilltagit. I stället borde vi konstruktivt arbeta för lösningar på denna humanitära kris som framförallt drabbar de som flyr.

Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt Genèvekonventionen som varje EU-land har åtagit sig att följa. Alla medlemsländer måste ta sitt ansvar och leva upp till det åtagandet. Därtill bör EU öka ansträngningarna för att få slut på striderna i Syrien, stärka stödet till människor i konfliktens närområden, förbättra återvändandet för de som inte har asylskäl och se till att Turkiet håller det avtal de ingått.

EU måste stärka det gemensamma yttre gränsskyddet. Men låt oss göra det med målet att ingen ska behöva dö på Medelhavet.

UNHCR uppger att hittills i år har 194 personer rapporterats döda eller försvunna i Medelhavet. Det är 194 människor för mycket. EU måste stärka det gemensamma yttre gränsskyddet. Men låt oss göra det med målet att ingen ska behöva dö på Medelhavet. Hur tufft trycket än blir får vi aldrig förlora vår medmänsklighet.