Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karl-Ove Knausgård

Annons

Den femte delen i ett av Nordens märkligaste romanbyggen finns nu på svenska. I Karl Ove Knausgårds Min kamp (Norstedts, i mycket fin översättning av Rebecca Alsberg) har vi kommit till slutet av 80- och början av 90-talet. Karl Ove är kring tjugo år, han vill bli författare och har sökt in på Skrivekunstakademiet i Bergen. Han flyttar dit, lever mycket nära sin bror Yngve, är till en början passionerat förälskad i Ingvild men flyttar sedan samman med Gunvor och ytterligare senare med Tonje. Han debuterar så småningom och gör succé som författare.

Han är passionerad och vilsen, i kärleken och i skrivandet. Han har mycket mörker inom sig som inte går att styra, när han dricker går det ofta snett, med fysiska skador, han ger sig in i tanklösheter eller sviker kvinnorna han älskar. Detta trots att han framstår som en nästintill timid människa. Som vi alla: om vi skärskådar oss själva finner vi skikt efter skikt som är våra samtidiga jag – våldsamma. sorgsna, förvirrade, öppenhjärtiga, blyga, framfusiga. Det är varats stora mysterium, att i en kropp, i en själ rymma så många.

Knausgårds verk berättar, med ett underbart och lätt flyt och mycket tätt inpå, om en mans uppväxt och mognad. Det är en berättelse om att söka vägen mot livet, att vara där och ändå ständigt vara på väg. Det handlar också om tiden, om en flodvåg av ting, musik, böcker, filmer, tankar, händelser. Ja, tiden drabbar oss likt en tsunami av allt detta, vi danas av den och vi kämpar mot den och våra liv strålar och värms av allt.