Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katolska kyrkogården bevarar Åmmebergs historia

Många av gruvingenjörerna från Belgien, Frankrike och Tyskland som började jobba i Zinkgruvan på 1800-talet var katoliker. Till deras familjer anlades en katosk kyrkogård, och i fredags besöktes den i en byvandring med Åmmebergs bygdeförening.

Annons

Åmmeberg. Regnet till trots hade ett tiotal intresserade anslutit till promenaden. Kyrkogården ligger mycket vackert, lite utanför samhället i sluttningen ner mot sjön Åmmerlången.

– Det här är min favoritplats i Åmmeberg, sa Kerstin Svärd i byföreningen.

Många berättade att de ofta besöker platsen, exempelvis när de är på promenad eller har gäster. Kyrkogården är inhängnad av ett trästaket och sköts om av gruvbolaget Zinkgruvan Mining. Gångarna hålls krattade och här finns några gamla gravstenar och några träkors. På träkorsen finns inga namn, men på gravstenarna finns namn med guldbokstäver. Kyrkogården är just nu omgiven av blommande liljekonvalj som doftar starkt.

De flesta som deltog i promenaden kände till platsen men inte alla hade hört kyrkogårdens historia. Bygdeföreningens ordförande Roger Schmidt inledde:

– Många av de anställda vid gruvbolaget kom från Frankrike, Tyskland och Belgien och var katoliker. Det fanns ingen katolsk kyrka i Åmmeberg, så begravningsceremonierna hölls i hotellet, som också fungerade som samlingslokal, berättade han och visade en bild på en väg som leder från samhället fram till kyrkogården.

De döda fraktades sedan längs järnvägen fram till kyrkogården där de begravdes.

Protestanter däremot begravdes vid Hamnmars kyrka. Dessutom fanns flera frikyrkoförsamlingar i Åmmeberg.

En av de första som begravdes på katolska kyrkogården är Leo Muckenhirn, anställd på bolaget Vielle Montagnes svenska avdelning i Zinkgruvan. Han föddes 1836.

– Det var min farfarsfar. Han var överstigare, vilket är en sorts gruvingenjör, som var direkt underställd gruvans högsta chef, direktör Schwarzmann, berättade Richard Muckenhirn, som idag är pensionär och bor i Zinkgruvan. Även han är engagerad i gruvan, och arbetar med den nya turistgruvan vid Knalla.

Richard berättade också om sin farfar, som under sin verksamma tid vid gruvan varit med och startat fackföreningsrörelse i gruvan. Något som inte uppskattades av fadern Leo.

– Min farfar fick sparken helt enkelt, berättade Richard. Leos tre fruar och några av hans barn är också begravda på platsen, bredvid flera andra tyska, belgiska och franska familjegravar.

Gruvbolaget har uttalat planer på att renovera den katolska kyrkogården framöver.

Katarina Hanslep