Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kattmusik bland kyrkohermeliner

Annons

Jag träffade musikern Björn J:son Lindh i veckan. Vi talade om mycket, bland annat om profan musik i kyrkor. Björn har ju som bekant varit med ett tag och kunnat följa den utveckling som gjort kyrkorummen runt om i Sverige till viktiga konsertscener för samtida populärmusik.

Han kunde berätta att i Visby domkyrka var det inte tillåtet att spela elgitarr för inte alltför många år sedan. Elgitarren symboliserade väl sex och synd kan man tänka – och kanske till och med djävulen.

Och innan elgitarren kom i ropet var det saxofonen som representerade synden. Likväl leddes den ickekristna musikens intåg i de svenska kyrkorna på allvar av jazzmusiker, det var namn som Arne Domnérus, Putte Wickman, Jan Johansson med flera.

Men redan under medeltiden förekom det att profan musik adopterades av kyrkan genom att man lade till en religiös sångtext. I dag har housemusik börjat höras i en del kyrkor. Den är ju på sätt och vis religiös genom att den har rötterna i svart gospel och soul. Dessutom finns det många väldigt bra kristna vokalhouse-musiker.

Nästa steg i breddningen av musikstilar i kyrkan tycks vara technomässan. Fredrik Strage bevistade nyligen en dylik tillställning i Allhelgonakyrkan i Stockholm.

I Dagens Nyheter berättar han om laserstrålar som får prästens krage att glöda i uv-ljuset, dj:s som pumpar beats, samtidigt som församlingen rejvar medan de tar nattvarden.

Men Fredrik Strage, som är betydligt yngre än jag, är inte riktigt bekväm med vad han ser och hör. Han citerar några ”houseteologer” som anser att delar av Markusevangeliet är felöversatt från grekiskan. I den rätta versionen ska det stå så här:

”Jesus välte omkull drinkborden för dem som gjorde veven och Technicsspelarna för dem som dj:ade ostig trance. Han undervisade dem och sade: Herrens hus är en plats för house. Men I haven gjort det till tennisveckan i Båstad.”

Den profana musikens historia i kyrkorummet är i sanning en omväxlande resa – från Dompans sordinerade sax till stekarnas Sodom och Gommora.

Mer läsning

Annons