Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kilsbergens potential för ”återförvildning”

David Attenborough intar en särställning på vår planet. Under snart ett århundrade har han observerat och på ett föredömligt pedagogiskt sätt förmedlat sina observationer till världens befolkning. Såväl allmänhet som politiker har både imponerats och förfärats – och med undantag av Greta Thunberg! har man därefter lagt informationen ”till handlingarna”.

Hans senaste bok (och med tanke på att han är 94 år förmodligen också hans sista), har han givit det passande namnet Ett liv på vår planet. I bokens inledning säger han: ”Naturen håller på att försvinna. Bevisen finns överallt. Jag har sett det med mina egna ögon. Det kommer att leda till vår undergång.”

Eftersom han uppenbarligen inte vill framstå som en domedagsprofet känner han det angeläget att lägga till: ”Men det finns ännu tid…. Denna bok är berättelsen om hur vi kom att begå detta misstag och hur vi kan ställa till rätta om vi agerar nu”. För att inte göra oss modlösa vill han uppenbarligen ge intrycket att klockan fortsätter att vara ”fem i tolv”.

Men när det gäller vår planets överlevnad har tiden uppenbarligen stannat. Klockan har varit ”fem i tolv” åtminstone så länge jag minns, och då är det i mitt fall mer än ett halvt århundrade.

Sett ur ett universum-perspektiv gjorde evolutionen uppenbarligen ett misstag när den försåg den djurart som vi kallar Homo sapiens med en större hjärna än någon art tidigare hade försetts med. Detta misstag (eller mutation om man så vill) innebar att denna art kom att bryta sig ur och ta herraväldet över naturen. Därmed fick arten möjlighet att undanröja sina naturliga fiender och kunde därmed föröka sig ohämmat. För att denna alltför stora befolkning skulle kunna föda sig har man fram till i dag våldtagit jorden till den grad att man släckt hälften av den biologiska mångfald som utgör en förutsättning för liv. En fortfarande växande befolkning, som enligt Greta lever på ”fairy tales of eternal economic groth” (sagor om en ständigt ökande ekonomisk tillväxt), kan inte längre leva på naturens avkastning utan har börjat ta för sig av kapitalet. Även om det numera pratas mycket om ”hållbar utveckling” (sustainable development) befinner sig människan i en utveckling som alldeles uppenbart går åt motsatt håll (t.ex. en ohejdad konsumism som påhejas av bland annat ett statligt tillväxtverk – när vi i stället skulle behöva ett statligt hållbarhetsverk.

Med nuvarande samhällsutveckling kommer också behovet av vildmarkspräglade områden att bli alltmer akut för människans behov av rekreation och friluftsliv.

I dag kan man inte längre tala om vildmark i egentlig mening, det vill säga. vildmark som en naturlig hemvist för biodiversity (biologisk mångfald). David Attenborough inför ett nytt begrepp som han menar är en nödvändig förutsättning om människan ska ha någon som helst chans att ta sig ur den situation som hon försatt sig i. Attenborough säger: ”För att återupprätta stabiliteten på vår planet måste vi därför återskapa den biologiska mångfalden, alltså just det som vi reducerat. Det är den enda vägen ut ur denna egenhändigt skapade kris. Vi måste återförvilda världen!”.

Om vi örebroare skulle tillämpa Attenboroughs resonemang på vår egen närmaste omgivning skulle man kunna säga följande:

Genom 60-talet naturreservat, en nationalpark, en av Sveaskogs ekoparker och dessutom två stora skjutfält är Kilsbergen ett av de större områdena i länet som redan har en betydande potential för att ”återförvildas”.

Med nuvarande samhällsutveckling kommer också behovet av vildmarkspräglade områden att bli alltmer akut för människans behov av rekreation och friluftsliv. Tivedens nationalpark är ett exempel på att det går att förena biologisk mångfald med människas behov av tillgång till orörd natur. Kilsbergen har särskilda förutsättningar att kunna möta båda dessa behov.

Dessutom är Kilsbergen välförsett med friluftsanläggningar, vandringsleder med övernattningsmöjligheter och ett nät av markerade stigar.

Kilsbergen intar en särställning genom att vara beläget vid Sveriges demografiska mittpunkt. Det innebär att är Kilsbergen genomsnittligt är det vildmarkspräglade område som ligger inom rimligt räckhåll för den största gruppen av landets befolkning.

Och Kilsbergen är som sagt redan i dag välförsett med början till ”återförvildade” områden i form av naturreservat, nationalpark, ekopark och de två skjutfälten som för framtiden utgör potentiella vildmarksområden. Dessutom är Kilsbergen välförsett med friluftsanläggningar, vandringsleder med övernattningsmöjligheter och ett nät av markerade stigar.

Vidare kan man tillägga att Kilsbergen kan erbjuda ett ovanligt rikt ”innehåll” av natur- och kulturföreteelser. I de två aktuella guideböckerna över Kilsbergen finns över 500 beskrivna sevärdheter.

Av dessa är fyra att betrakta som unika för landet: Sveafallens jättegrytor och Pershyttan som är vår bäst bevarade bergsmanshytta och som därför borde få sin plats på UNESCO:s världsarvslista. Dessutom de två minnena från den tid då havet nådde fram till Kilsbergsförkastningen: den unika ansamlingen av blockgrottor och de tydliga och sammanhängande strandlinjerna (klapperfält) som löper längs hela Kilsbergskanten.

Kilsbergen kan således av flera skäl anses ha en särställning bland landets redan någorlunda vildmarkspräglade områden. Det finns därför anledning att redan nu på länsstyrelsenivå utforma en plan som främjar Kilsbergens ”återförvildning”, och som motverkar sådana åtgärder som inte gör det!.Det finns en organisation vars målsättning är just denna – nämligen Kilsbergsfrämjandet.

Carl Anders Lindstén

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel