Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klimatet, Greta, ärkebiskopen och jag

Annons

Slutreplik

De fria debattörerna Evert Andersson, Mats Kälvemark och Göran Wickström har åter framfört sin uppfattning att vi möjligen har en viss ökning av koldioxidhalten och vissa klimatförändringar men att det rör sig om naturliga variationer och inte om mänsklig påverkan. (NA 7 november). Hotbilden är överdriven, snarast dystopisk. Men, bästa debattörer, trösta i så fall de människor som lever på de låglänta atoller i Oceanien som är på väg att försvinna under stigande havsnivåer, eller dem som evakueras och flyr undan rasande skogsbränder i Kalifornien, eller inuiter i Arktis som har svårt att försörja sig genom urgamla jaktformer på säl därför att istäcket försvagas, eller de svältande barn som inte får mat därför att torkan gör det omöjligt att odla livsmedel, trösta dem med att inte är så farligt för de lever ju bara i hypotetiska datamodelleringar.

Det är således fler än ärkebiskopar, barn, idrottsstjärnor, filosofer och dystopiker som jag som uttrycker sin oro.

En massiv majoritet av världens forskare inom relevanta vetenskapsområden för miljö och klimat stöder de grundläggande forskningsresultaten att vi står inför en hotande ekologisk och klimatmässig kris och att mänsklig aktivitet är en viktig och påverkbar orsak till det. Nyligen har över 11 000 forskare från hela världen larmat i en artikel i tidskriften Biosciene, ”World scientists´ warning of a climate emergency”, om att jorden står inför en nödsituation och att den accelererar snabbare än vad som förutsetts. Det är således fler än ärkebiskopar, barn, idrottsstjärnor, filosofer och dystopiker som jag som uttrycker sin oro. Johan Rockström har i några artiklar i SvD sagt att tidsberäkningen kan vara något osäker men han har också reviderat sin tidigare optimism att vi kan lösa krisen med vår kunskap och påhittighet. Kraftfulla politiska beslut, förändrade prioriteringar i ekonomin och stora ingrepp i vår nuvarande livsstil måste till, menar han.

De flesta menar nog tvärt om att klimatkrisen är det primära och att den oreflekterade tillväxtekonomin med ständigt ökande resursförbrukning och konsumtion är ett av de största hindren för att klara den.

Debattörerna antyder att höga företrädare för FN vill använda klimatfrågan som ett verktyg för andra syften. Inför klimatmötet i Paris har de sagt att de för första gången har möjligheter att införa ett nytt globalt ekonomiskt system och omfördela välståndet. Tydligen har de lyckats lura med sig större delen av vetenskapssamhället och dupera media och politiker i sammansvärjningen mot det ekonomiska systemet. De flesta menar nog tvärt om att klimatkrisen är det primära och att den oreflekterade tillväxtekonomin med ständigt ökande resursförbrukning och konsumtion är ett av de största hindren för att klara den.

Under de miljarder år som jorden funnits har den förvisso genomgått drastiska förändringar i miljö och klimat. Arter har kommit och utplånats. Så kommer sannolikt att fortgå några miljarder år till. Under mycket begränsad del av denna tid har miljön kunnat hysa vår art, Homo sapiens. Under vår korta historia har levnadsformer och kulturer uppstått men också gått under, inte sällan genom att de utarmat den miljö de varit beroende av. Mayakulturen och Påskön är kända exempel.

Det tragiska och det hoppfulla är att vi faktiskt både kunskapsmässigt och tekniskt har resurser att klara det.

Problemet nu är att vi under moderniteten och särskilt under de senaste femtio åren på ett mycket drastiskt sätt vuxit i antal och i accelererande takt lagt under oss jordens resurser och utrymme. Planeten kommer att överleva länge än, biologiskt liv i gamla och nya former också, och kanske evolutionen ger även oss människor en chans i någon nisch. Men nu gäller för oss att finna möjligheter att under kanske något årtusende finna värdiga överlevnadsformer. Det tragiska och det hoppfulla är att vi faktiskt både kunskapsmässigt och tekniskt har resurser att klara det. Ur historiskt och naturvetenskapligt perspektiv måste det till dramatiska förändringar av vårt sätt att leva och ta utrymme. Men är vi emotionellt, socialt och i långsiktigt tänkande tillräckligt utrustade för det?

Sven Larsson

Örebro. Medlem i tankesmedjan Omvända vär(l)den.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel