Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsekvensen av människans fjärmande från evolutionen

Annons

Den tidiga människan levde under samma livsbetingelser som alla andra djurarter, det vill säga att äta eller ätas. Hon kunde ha framgång i jakten men kunde likaväl själv bli jaktbyte. I likhet med alla andra biologiska arter var hon underställd evolutionen, naturlagarna och den egna medfödda instinkten. Evolutionen och naturlagarna i övrigt svarade för en balans mellan liv på jorden och de resurser som krävdes för att hålla allt liv vid liv

Av någon okänd anledning inträffade hos arten människa en evolutionär händelse som innebar att hon fick en större hjärnkapacitet. Denna händelse har kallats den kognitiva revolutionen. Den innebar att människan fick ett antal kognitiva förmågor som gjorde att hon kunde bryta sig ur evolutionen och att hon inte längre uteslutande styrdes av naturlagarna och hennes medfödda instinkt. Tack vare sin ökade intelligens kunde hon till exempel utforma jaktvapen som gjorde att det var hon som gick segrande ur jakten. Människan kom därmed att skilja sig från övriga djurarter och kunde själv påverka sin egen utveckling.

Var det evolutionen som gjorde ett misstag och försåg människan med denna intelligens?

Det är denna förstorade hjärnas ”intelligens” som har styrt utvecklingen till det herravälde som människan har i dag över sig själv och den jord hon lever på. Denna ”intelligenta” utveckling har fört människan till en situation där hon i dag inte endast kan förgöra sig själv utan också den jord som är förutsättningen för hennes existens.

Var det evolutionen som gjorde ett misstag och försåg människan med denna intelligens? Ser vi oss omkring kan vi konstatera att Homo sapiens – den intelligenta människan – behandlar vår värld och dess resurser som om de vore oändliga, och behandlar varandra som om den egna gruppen var den enda som hade rätt att existera.

Så länge befolkningstrycket utgjordes av några 100 000 människor utgjorde rubbningarna av den ekologiska balansen försumbara effekter

Från människans framträdande som egen ”intelligent art” för 70 000 år sedan ökade befolkningen långsamt fram till 1800-talet. Men under de senaste drygt 100 åren har den intelligenta människan tillåtit sig att öka trycket på jordens resurser med en ökning från 1 till 10 miljarder människor. Eftersom det är dagens människa som är orsak till dagens pågående miljöförstöring är det också denna befolkningsexplosion som är grunden till samtliga av dagens miljöproblem.

Liv på jorden visar sig ha breda marginaler. Så länge befolkningstrycket utgjordes av några 100 000 människor utgjorde rubbningarna av den ekologiska balansen försumbara effekter. Men när man plötsligen når en 10 miljardersnivå får vi uppleva en obalans som människan inte längre förmår att behärska. Vad annat kan man förvänta av en sådan explosion!

Framför allt utgjorde Deklarationen om de mänskliga rättigheterna ett försök att skapa en värdegrund som alla jordens nationer skulle kunna enas om.

Till detta kommer oförmågan att balansera de kulturella, religiösa och politiska egensinnigheter som människan skapat. Dessa människoskapade olikheter klarar den intelligenta människan uppenbarligen inte heller av att hantera. Ett desperat försök att komma tillrätta därmed utgjorde bildandet av Nationernas förbund och efter andra världskriget Förenta nationerna. Framför allt utgjorde Deklarationen om de mänskliga rättigheterna ett försök att skapa en värdegrund som alla jordens nationer skulle kunna enas om.

Förenta nationerna förlamades redan från början av att några av stormakterna (främst USA, Ryssland och Kina) genom veto gavs möjligheter att torpedera beslut i internationella konfliktsituationer. Även om Deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs under av samtliga medlemsstater har praktiskt taget ingen av medlemsstaterna under de 70 gångna åren levt upp till de värderingar de förband sig att efterleva.

En anledning till detta misslyckande är naturligtvis att Deklarationen förutsatte en demokratisk styrelseform. Än i dag är det endast några av de så kallade västerländska länderna som kan anses tillämpa det vi kallar demokrati. Den övervägande delen av jordens länder styrs av någon form av diktatur. Problemet är givetvis att demokrati förutsätter en befolkning med en förhållandevis hög nivå av såväl utbildning som bildning – och inte minst det senare är det ont om i de flesta länder.

Vi står nu på tröskeln till nästa form av intelligens, det vill säga AI eller artificiell intelligens. Frågan är om detta utvecklingssprång kommer att möjliggöra eller avsluta en framtid för mänskligheten. Det spelar ingen roll hur oändligt mycket bättre allting har blivit under det senaste millenniet; det är ändå de upptornande problemen som avgör om människan har någon framtid att dela med de övriga biologiska arterna.

Carl Anders Lindstén

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel