Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konstgjord andning hjälper inte Östersjön

Annons

En dålig idé blir inte bättre av att upprepas många gånger.

Idén att rädda Östersjön genom att pumpa ned ytvatten till havsbotten dyker med jämna mellanrum upp i den offentliga debatten – senast på den här sidan under rubriken, Dags att blåsa liv i Östersjön (NA 2/4).

Idén kommer ursprungligen från professor Anders Stigebrandt vid Göteborgs universitet, som länge drivit frågan om artificiell syresättning som en mirakelmedicin för Östersjön.

Den här gången får han stöd av Kristdemokraterna, som menar att Sverige genast bör dra igång dessa experimentella – och dyra – ingrepp i stor skala.

De hävdar att en syresättning av Bornholmsbassängens botten skulle ge ”återställda torskbestånd” och ökade torskfångster värda 5 miljarder kronor årligen.

Varifrån siffrorna kommer är oklart – liksom logiken bakom resonemanget.

1980-talets rekordfångster på 400 000 ton framställs som normala trots att de i verkligheten var exceptionella och berodde på kraftiga saltvatteninbrott från Nordsjön, som tillfälligt gynnade torsken.

Kunskapsbristen gör storskaligheten extra riskabel. I dagsläget är vi inte i närheten av att kunna förutspå hur varken torsken eller ekosystemet i stort skulle reagera.

Flera av oss har tidigare bemött denna pumpningsidé – bland annat här, här och här – och starkt avrått från att använda allmänna medel till att finansiera sådana projekt i stor skala eftersom det helt enkelt vore ekonomiskt och miljömässigt vanvett.

Det främsta skälet är att vi vet alldeles för lite. Det saknas tillräckliga undersökningar, tester och analyser, och vi vet för lite om fosforns rörelser mellan land, vatten och bottensediment.

Kunskapsbristen gör storskaligheten extra riskabel. I dagsläget är vi inte i närheten av att kunna förutspå hur varken torsken eller ekosystemet i stort skulle reagera. Däremot finns det potentiella risker, varav vissa skulle kunna få förödande konsekvenser.

Fosforutsläppen från land har minskat kraftigt under senare decennier tack vara ett långsiktigt arbete inom jordbruket och avloppshanteringen runt Östersjön

Att förbättra havsmiljön handlar inte bara om kunskap utan också om pengar. Eftersom resurserna är begränsade är det särskilt viktigt att åtgärdsbesluten bygger på korrekta fakta och ordentliga riskanalyser. Båda dessa saknas ännu i det projekt som Kristdemokraterna förespråkar.

Fosforutsläppen från land har minskat kraftigt under senare decennier tack vara ett långsiktigt arbete inom jordbruket och avloppshanteringen runt Östersjön. De första positiva tecknen på återhämtning börjar nu synas. Syrgasförhållandena i delar av Östersjön har förbättrats under senare år och med tiden kommer den positiva trenden att bli allt tydligare.

För att blåsa liv i Östersjön – riktigt liv – behövs inga stora och riskabla pumpningsprojekt, utan fler satsningar på den typen av landbaserade åtgärder som redan ger resultat.

Tina Elfwing

föreståndare för Stockholms universitets Östersjöcentrum

Christoph Humborg

professor i kustzonens biogeokemi och vetenskaplig ledare, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Bo Gustafsson

docent i oceanograf och enhetschef för Baltic Nest Institute, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Alf Norkko

professor i marinekologi vid Tvärminne Zoologiska Station, Helsingfors universitet

Gun Rudquist

policychef, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Michelle McCrackin

limnolog, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Annika Svanbäck

agronom, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel