Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krogtjafset på Stortorget och teorin för allting

Annons

Den 16:e mars hade NA ett ledarinlägg med rubriken: ”Det handlar inte om att spränga bort Engelbrekt” och den 20: mars en barnslig insändare med rubriken: ” Låt krogens markis bli till konst”. Jag vill här referera till båda.

Det finns ett stort glapp mellan kultur, arkitektur och allmänhetens bejakande av det multikulturella samhället, inbegripet ”tycke och smak”. Glappet bevakas och hålls isär av ett fåtal specialister med myndighetsmandat.

Motsatt strävan hade den nu bortgångne Stephen Hawking. Han var en av dem som försökte förena kvantfysiken med relativitetsteorin, en teori för allting.

Hans strävan var att teorin skulle var så enkel att den kunde skriva på en T- tröja och förstås av alla. Han försökte fylla igen glappet genom att tänka utanför boxen. För honom var funktion lika med estetik, men så var han också smart.

Samhällets behov av funktion ger skatteintäkter men inte för att slösas bort på meningslöst tjafs av lokal myndighet.

När det kommer till det som kallas kultur dit även stadsplanering av någon anledning helst vill höra, så finns ingen strävan att försöka överbrygga tankar om stadsmiljön så att den överensstämmer med allmänhetens och näringsidkares självklara prioritering, funktion.

Ett tyckande i ”god smak” som har uppfostrats av gamla stofilinstitutioner (uppenbarligen samtliga arkitekturutbildningar i Sverige) och som har skyddats från tidens strömningar. ”Den sista sovjetstaten” för att travestera en känd minister som fick lämna sin post om än av andra orsaker. När vi bejakar det mångkulturella i alla andra sammanhang så är resonemanget helt annorlunda när det gäller gestaltningsarkitektur.

Här har arkitektur fallit inom ramen för kultur, inte inom ramen för praktisk funktion och behov. Att bevara det gamla är inte fel men måste det alltid synas? Samhällets behov av funktion ger skatteintäkter men inte för att slösas bort på meningslöst tjafs av lokal myndighet.

Det fanns stor risk att bli citerade i Grönköpings Veckoblad. Ett öde värre än döden.

Historien upprepas. För några år sedan hade jag tillfälle att vara på ett möte hos dåvarande kommundirektören i Örebro (att här jämföras med Steven Hawking). Kommundirektören hade just kommit tillbaka från ett annat möte med en representant från byggnadsnämnden och en krogägare.

Det hade då pågått en följetong i NA om att byggnadsnämnden hade avvisat krogägarens bygglovsansökan på den planerade uteservering och däri angivet golvmaterial. När parterna efter fjorton dagars retorik i NA hade argumenterat för sina låsta ståndpunkter, sade sig kommundirektören ha tröttnat. Det fanns stor risk att bli citerade i Grönköpings Veckoblad. Ett öde värre än döden.

”Varför pratar de inte med varandra?”, klagade kommundirektören. ”Igår ringde jag till krogägaren och byggnadsnämnden och beordrade ett möte på plats idag på förmiddagen. Det tog en halvtimme så var alla överens. Hur svårt kan det vara? Nu kan båda återgå till sina arbetsuppgifter. Jag kanske överskred mina befogenheter men ibland måste man agera utanför lådan för att samhället skall fungera.

På den T- tröjan hade det kunnat skrivas: ”Tala med varandra”. Det är teorin för allting.

Gunnar Westlin

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel