Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: 16 bakåt och humlan flyger

Ett målsnitt på två per match bakåt. Det borde inte räcka till 15 poäng på åtta matcher. Men det gör det. NA:s Lasse Wirström om ÖSK:s underliga vår.

Alexander Axén sa: När vi sätter försvarsspelet, då blir vi riktigt obehagliga.

Det var före mötet med Hammarby. Man kan inte säga att ÖSK satte försvarsspelet, men tog ändå tre poäng. Med andan i halsen, en stor portion flyt och en målvakt med järnpsyke.

Jag blir inte klok på 16 insläppta mål på åtta matcher. Två i snitt. Det borde inte räcka till 15 poäng och en fjärdeplats, men det gör det ändå. Humlan flyger.

Jag blir heller inte klok på vad Axén och ÖSK ska göra för att täta läckorna. Hur undviker man att få bollen på sig så att den studsar till en motspelare med öppet mål? Hur undviker man att få bollen nickskarvad på sig så att den via låret ramlar in i egen bur? Jag vet inte.

Michael Almebäck, hemvändaren med frälsarens gloria långt innan han ens hunnit installera sig i Örebro, har fått jobba i uppförsbacke ganska länge nu. Jag sa redan när det blev klart att ”Iron-Mike” skulle tillbaka att det inte är rimligt att ha för höga förväntningar.

Han har sedan han lämnade ÖSK haft några år utomlands där han av skäl jag egentligen inte känner till hamnat utanför i såväl belgiska Club Brügge som i danska Bröndby. Det sköna självförtroende han byggde i ÖSK, som gav landslagschanser, kan rimligtvis inte finnas kvar med samma självklarhet.

Han kom dessutom tillbaka till ett förändrat lag, med nya lagkamrater, annan tränare och ett förändrat spelsätt. I Sixten Boströms 4-3-3 gick ÖSK oftast högt med baklinjen, och bakom murbräckan Magnus Wikström firade Almebäck triumfer som städgubbe med sin snabbhet.

I år har ÖSK ofta hamnat lågt i försvarsjobbet, där finns ingen Wikström som vinner allt på huvudet, och Almebäck har en helt annan roll i uppspelen.

Snedstudsar och märkliga baklängesmål har naturligtvis inte heller gjort något för att öka hans pondus, eller självförtroende.

Jag säger: Ge honom tid. Och jag skulle gärna se att Brendan Hines-Ike får chansen i positionen bredvid. Har en känsla av bättre kemi där.

När laget blir lågt, eller i omställningar, uppstår alltför ofta situationer där spelarna avvaktar och reagerar, i stället för att agera. Att ligga lite före. Det är sällan bra. Följsamhet, visst, men hellre förutseende. Det har helt enkelt inte klickat mellan brickorna, och det gäller förstås inte enbart backlinjen. Man försvarar sig som ett lag, där alla måste bidra med sin del för att luckor inte ska uppstå.

ÖSK spelar ett högt spel, ett offensivt och roligt spel, som ställer krav på spelförståelse. Det går inte att slå bort för många bollar i uppspelsfasen när ytterbackarna blir yttrar, när man anfaller med nästan allt man har. Det handlar om riskbedömning och att uppfatta situationerna rätt. Och om självförtroendet att våga i rätt lägen. Där har ÖSK att jobba på.

Jacob Rinne. Mannen med järnpsyket. Att ställa sig mellan stolparna i 95:e minuten med Kennedy Bakircioglu vid straffpunkten och Bajen-klacken i ryggen kräver sin mage. ”Jag hade allt att vinna, han hade allt att förlora”, sa Rinne efteråt. Visst. Men det tar ett vinnarhuvud att se det så i stunden.

Astrit Ajdarevic. Han är så full av tillit till sin förmåga nu att inget ser svårt ut. Med lite flyt hade han gjort ett par mål till. När han lättar upp bollen och drar på volley från 25 meter och Kristinsson får sträcka ut allt han har – då är det fotbollsgodis i världsklass.

EM-truppen tas ut i dagarna. Tyvärr tror jag inte att Erik Hamrén vågar ta med Astrit. Själv tycker jag att som joker är han utmärkt. Tänk den passningsfoten med en viss Ibrahimovic som adressat. Den foten ser jag inte på någon annan svensk spelare för närvarande.

Jag blir inte förvånad om Ajdarevic i stället spelar EM för Albanien.

15 poäng efter åtta matcher. När tog låg ÖSK senast så bra med? 1994 sa någon. Länge sedan är det hur som helst, och det roliga är att mycket kan bli bättre.

Som Axén sa: ”När vi sätter försvarsspelet blir vi riktigt obehagliga”.

Japp, säger jag.