Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Det är något som händer med Sverige

Artikel 152 av 300
Val 2014
Visa alla artiklar

Valet 2014. I dag är det 16 dagar kvar till valet. I en särskild bilaga sätter NA nu attityder till invandring och flyktingpolitik i fokus. Vi har gjort en resa i vårt län, för att berätta och försöka förstå vad som händer med ett Sverige där tonen hårdnat. Vår ambition är att skapa samtal, engagemang och reflektion.

Annons

Krönika av NA:s tidningschef och ansvariga utgivare Katrin Säfström:

"I många år har människor från andra delar av världen flyttat hit. För att vi behövt deras yrkeskunskap och arbetskraft, för att de blivit utsatta för förföljelse och dödshot eller helt enkelt sökt ett bättre liv. Som alla andra människor på jorden har vi varit rädda för det främmande. De som kommit har inte alltid känt sig välkomna men ändå har vi i det här landet varit relativt förskonade från uttalad främlingsfientlighet och rasism. Artisten Dogge Doggelito uttryckte det där i våras när han skrev i Aftonbladet om sin mormor Gurli som lärde honom att en äkta svensk är påläst, trygg demokrat, solidarisk mot andra, öppensinnad och varken rädd för invandrare eller för att bli invandrare själv.

Men det har hänt något med den där tryggheten och solidariteten, så pass att vi på NA kände att vi ville spegla det här, ge oss ut och lyssna i vårt län. Vi ville berätta, försöka förstå, skapa samtal och engagera. Därför har vi gjort den här bilagan.

I stora delar av Europa har den nationalistiska tonen hårdnat. Den som inte är riktigt ”fransk”, ”holländsk” eller ”svensk” borde flytta någon annanstans och allt fler röster pratar om ”vi” och ”dom”. ”Vi” som har större rätt, och ”dom” som tar våra jobb och våra pengar. Med känslomässiga toner sprider populistiska partier sina lösningar, och på gatorna möter de motstånd av antirasistiska rörelser. Vi ser mer av konfrontation. Det ljuder hårda toner därute, men det finns också tecken på att många är oroade över ökad främlingsfientlighet.

Sverigedemokraterna ökar i opinionsmätningarna, deras politik har nått in till köksbord och fikarum och blivit en del av vår vardag. I ett skimmer målar de bilden av ett Sverige som fanns fram till 1970-talet, ett land man vill återskapa och som inte har plats för människor som inte är ”svenska”. Nationalistiska partier som för fram enkla lösningar har funnits förut, men har i folkdjupet hittills setts med skepsis och fascination. Med Sverigedemokraterna är det annorlunda. De tar sig in i allt fler väljargrupper.

Är det så farligt då, det här med att värna det ”svenska”? Nej, vi ska självklart vara stolta över seder, språk, mat, flagga och allt annat som vi upplever som vårt, vi som bott här i generationer.

Det farliga är när vi börjar sortera människor för att värdera dem, och slutligen diskriminera eller utesluta. Och det är ditåt man rör sig när man enträget måste definiera vad som är en riktig ”svensk” eller vad som krävs för att man ska få vara eller räknas som en del av det svenska samhället. Hur många generationer måste ha gått? Hur bra svenska ska man prata? Blir man någonsin ”svensk” om man har rötter någon annanstans. Och vem bestämmer det?

Det är mänskligt att oroa sig över förändringar. Det är då vi kanske säger ”det var bättre förr”. Det är då det är lätt att lyssna till dem som lovar att det ska bli sådär tryggt som vi kanske har minnen av att det var – oavsett om det faktiskt var så.

Men det är också djupt mänskligt att våga möta sig själv och sina fördomar, att bry sig. Vi behöver bry oss allihop och det är givetvis inte rimligt att vissa orter tar ett större ansvar för det än andra.

När Fredrik Reinfeldt startade valrörelsen med att vädja till svenska folket om att öppna sina hjärtan för dem som är på flykt i världen; när han stod upp för det som har varit Sveriges signum genom åren, en fristad för sargade människor, då var Sverigedemokraterna inte sena att använda det han sa för egna syften. Argumenten om kostnader har hamnat i fokus. Vi har ”inte råd” att ta emot ”dom”. ”Dom” är inte lönsamma.

Självklart kostar det att ta emot en människa, när hon står där vid vår gräns. Om människan ”lönar” sig i längden har de ekonomiska experterna svårt att svara på. Men bara resonemanget om lönsamhet får mig faktiskt att må illa, i skenet av krig och förödelse. Ytterst få lämnar sitt land, sina kära, sitt hem med lätta steg. Skulle du?

Prenumeranter har fått bilagan  med fredagstidningen. Bilagan kan också läsas digitalt här.

Chatta med tidningschefen Katrin Säfström och ledarskribenten Lars Ströman klockan 14.00-14.30.

Chatta med integrationsminister Erik Ullenhag klockan 11.00-11.30.