Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Nära bottenrekordet i allsvenskan

Man tror att man sett det mesta på en fotbollsplan. Fast så får man förstå att det hade man inte. En av de två tyngsta smällarna. En av de två längsta näsorna. Noll och intet framåt, sex mål i baken.

Näst intill klubbrekord i bedrövelse. Ett mål i från att tangera det tidigare allsvenska bottenrekordet, som stått sig ända sedan nådens år 1951. Då som nu mot IFK Göteborg. Då 1-8, nu förfärliga 0-6. Det är statistikgurun Christer Blohm som vet sånt här, inte jag som knappt minns var jag firade jul senast.

Hur som helst, ÖSK gick igenom golvet i går. Dråsade ner i källaren och slog sig blå och… vita kanske. Det gjorde ont, och jag hoppas att det gjorde tillräckligt ont.

För från och med 0-6 inträdde timmen noll, då allt måste börja från början. Nu är det heder som står på spel. Spelarnas egen, klubbens gemensamma. Det sägs vara svårt att ta ett avstamp uppåt innan man når botten. ÖSK dunkade båda fotsulorna hårt i källargolvet. Antingen blir man kvar där, eller så skjuter man ifrån.

0-6. Hur är det möjligt? Är skillnaden så stor mellan topp och botten i allsvenskan? Nej. Men mellan IFK Göteborg och ÖSK i går i självförtroende, kampvilja. Tror det eller ej, men den första kvarten var jämn. ÖSK stod bra, vågade gå fram, hålla i boll.

Sedan slog Ayanda Nkili bort en naiv passning, blåvitt fick sitt önskeläge att ställa om, och 1-0. Några minuter senare, inlägg med snö på når Mikael Boman, som enkelt flyttar på lättviktige Sigurbjörnsson och knoppar in en lös rullare förbi Oscar Jansson.

Det räckte för att döda all tro i ett lag som kom till match utan seger sedan den 25 maj. Som bara tagit två trepoängare på 18 försök. Det räckte för att boosta ett hemmalag så pass att till och med Gustaf Svensson och Mattias Bjärsmyr, spelare som normalt inte kan dutta till tre, såg ut som bollekvilibrister. Lugna och fina mot vilsna örebroare.

Blåvitt sålde Lasse Vibe, och behövde bekräftelse på att det går att göra mål ändå. Det fick de. Nästan gratis ibland, då ÖSK bjöd ut sitt eget straffområde som om det var en strand i Grekland och de svartklädda höll i uthyrning av solstolar.

Vad gör man med 0-6? Glömmer och går vidare? Nej, man käkar det till frukost, lunch och middag den närmaste veckan och ser till att något liknande aldrig aldrig aldrig sker igen.

För så här är det: ÖSK står inför en grym utmaning de närmaste månaderna. Har så klart allt i egna händer med elva omgångar kvar. Alla de andra bottenlagen kvar att möta. Dessvärre, utan undantag, samtliga på bortaplan. Det kommer inte att bli behagligt. Det kommer att bli stökigt.

Kolla programmet närmast. Norrköping hemma. Sedan bortamatcher i Sundsvall och Halmstad. Hua! Häcken hemma, sedan Hammarby borta. Lägg resor till Helsingborg, Gävle och Åtvidaberg på det.

Det kommer att bli en stormig resa. Bra att klubben gjort vad den kan för att stärka en tunn trupp. Självklart önskar man annat än rester ur konkurrenternas frysboxar. Men ÖSK:s ekonomiska läge gör att man nog får vara nöjd med att Martin Broberg och Pär Ericsson tillför bredd och konkurrens.

Pengar att köpa sig bort från botten finns inte. Då måste man betala med blod och svett om man vill någonting.