Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: "Omoh kan bli en lysande affär"

Michael Omoh är en värvning i tiden – en smart sådan, tror NA:s Eric Fiedler

Annons

Allsvenskan är bland världens mest underhållande liga. Fantastiska supportrar, omöjlig att förutsäga.

Men det är också en liga i världens ytterkanter. Där kvaliteten är ungefär lika med ett gräsunderlag i Östersund i början på april. Undermålig, i en internationell jämförelse.

Länge sedan är

det vår egen högstaliga kunde hävda sig, Malmö FF:s champions league-äventyr till trots. En bragd, naturligtvis. Men också just det: En bragd.

Allsvenskans tid är inte nu, den är kanske i morgon. Förutsättningarna måste byggas därefter.

IFK Göteborgs

proletärer står inte längre på Europas barrikader. Istället sitter klubben i händerna på kapitalet. En bitter verklighet som klubben blev varse när de tvingades sälja sin mytomspunna träningsanläggning Kamratgården i vintras.

Djurgården gjorde förluster på i runda slängar 100 miljoner på fem år innan ”Super-Bo” Andersson tillsammans med vd:n Henrik Berggren lyckades vända på trenden.

De ekonomiska svångremmarna har även dragits åt i Helsingborg och i Åtvidaberg. AIK gjorde en rokad på VD-sidan för att få igång affärerna. Få ÖSK:are har nog glömt den bistra hösten 2004.

Frågan är inte hur

svensk fotboll som helhet ska lyckas, utan hur den ska undvika att misslyckas.

Klubbarna har velat vinna, men bara förlorat. Har det gått hyfsat på fotbollsplan så har det gått fruktansvärt i de ekonomiska böckerna. Den allsvenska tabellen har gått före de matematiska.

Men nu verkar

spelarna inte bara kunna bidra på planen utan även utanför, inte minst i ÖSK. Därför kan Michael Omoh kan bli en av ÖSK:s bästa affärer de senaste åren. För när många klubbar nu på allvar börjat se över grunden för ekonomin så blir spelarförsäljningar inte längre en hjärt-lung-räddning utan adrenalinet som får föreningarna att gå än längre.

Klubbarna har

lärt sig av ovanstående misstag. Nu är fokus på att skapa en god intäktsgrund, goda affärsrelationer och en större professionalism. De sportsliga resultaten ses inte längre som en grund för ekonomin, utan istället tycks ekonomin vara grunden för idrotten.

Alexander Axéns, Magnus Sköldmarks och Simon Åströms arbete (tillsammans med många andra) i ÖSK är därför föredömligt på ett sätt. Crespo ratades av AIK men förvandlades till en storspelare i ÖSK. Astrit Ajdarevic vet jag inte ens vad jag ska skriva om eftersom han själv berättar sin egen historia bättre. Daniel Gustavsson öser in poäng och Robert Åhman-Persson har fått en renässans. Michael Omoh kommer fogas till de namnen. En stark, otroligt bollskicklig och irrationell anfallare som även Djurgården haft under lupp under ett bra tag. Problemet har varit att få ut pengar för de spelare som gjort mer eller mindre succé. Nu verkar ÖSK ha hittat rätt linje.

Allsvenskan håller

på att förstå sin roll i den internationella näringskedjan. Nu handlar det bara om vilka klubbar som skaffar sig ett försprång. Värva billigt, förädla, sälj. Dyrt. Något som jag var inne på om Rinne för två år sedan "Ge Rinne säsongen ut som förstakeeper. Sälj vidare supertalangen, tjäna pengarna och ha ändå en angenäm situation nästa säsong med ersättare från Forward. Fotboll handlar om att vinna. Och här kan ÖSK och Rinne vinna massor." Skrev jag då. Ett par år senare blev han den mest inkomstbringande försäljningen i ÖSK:s historia.

AIK fick sammanlagt runt 35 miljoner kronor för Mohamed Bangura efter två försäljningar. Isaac Kiese Thelin gick för cirka 40 från Malmö, Sam Johnson för runt 30 från Djurgården bara häromdagen. För att nämna några. Spelare som bara ett par år tidigare harvade i serier med division som prefix.

Nu verkar även på allvar ÖSK sälla sig till klubbar som värvar smart. Det kan naturligtvis ge sportsliga framgångar direkt. Men framförallt vinst i resultatet.

Allsvenskan håller på att bli en liga som inte måste sälja spelare, utan som kan det. Som inte längre förlitar sig på stora namn utan tar fram dem.