Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Örebro – som en kväll i San Diego

Artikel 73 av 116
Anders Nilssons krönikor
Visa alla artiklar

Annons

Jag lämnar centrum och går längs Svartån ut mot Hjälmaren. Klockan har precis passerat sex på kvällen och det är 28 grader varmt. I skuggan. Det känns nästan overkligt att gå längst Svartån i en sån värme en kväll i mitten av maj. Det är klart att många ger sig ut när sommaren väl kommer men den här kvällen är folklivet helt fantastiskt. Jag börjar räkna alla människor jag möter och kommer snabbt upp till 200 på bara någon kilometer. Ett magiskt folkliv en ovanligt vacker kväll. Jag tänker att det liknar det jag en gång sett i San Diego i Kalifornien.

När nästan alla amerikanska storstäder saknar cykelvägar, gångstråk och parker så har San Diego ett överflöd av alltihop. Överallt syns folk fara fram på cykel, inlines eller skateboard. Löpare, joggare och gångare trängs på mil av strandpromenader längs Stilla havet, utmed konstgjorda sjöar och vattendrag. Fågellivet blandas med folkets sorl. Cykelvägar och parker är fulla av alla träningsmöjligheter du kan tänka dig. I en sådan miljö får var och en lätt en känsla av aktivitet, puls och en bra stämning.

Det är ett osvenskt väder för att vara så tidigt.

Precis som i Örebro den här veckan. Den kanske varmaste majveckan sedan 1901. Det är ett osvenskt väder för att vara så tidigt. Det får människor att vara ute på ett sätt vi sällan ser. Längs Svartån är det fullt med örebroare som äter, grillar och dricker i värmen. Människor som solar och njuter. En del har hela släkten med sig ut. Andra trivs med ensamheten. Det är mycket att se och  uppleva längs kilometrarna mot Oset. Full aktivitet bland båtfolket. Båtar på väg ut i Hjälmaren. Sjöfolk på väg in mot Örebro. Fiskare i mängder längs kajerna. Och så alla som tränar. Löpare, cyklister och gångare. Säkert 75 som svettas i utegymmet vid Svartån. En och annan som badar. Fågelskådare och livsnjutare vid Hjälmaren. Korvgrillare i Oset.

På väg in mot stan igen passerar jag folklivet i Wadköping och en överfull Stadspark där människorna inte riktigt vill gå hem. På stora Holmen samsas motionärer sida vid sida med alla som valt att göra en picknick i det fria. Slottsparken är full av människor precis som uteserveringarna och vid Järntorget mot Slottet är det mer folk vid Svartån än vid lunchtid. Överallt har människor sökt sig till vattnet.

Kopplingen mellan Örebro och Hjälmaren var inte den bästa.

Det är ingen överdrift att säga att Örebro visar upp sig från den bästa sidan den här veckan. Det är också lätt när det finns mycket vatten alldeles bakom knuten. Örebro har verkligen lyckats med att knyta ihop staden med vattnet. På redaktionen får jag höra hur det såg ut förr utmed Svartån mot Hjälmaren. Oset var mest träskmark och närmare stan var det allmänt skräpigt. Här fanns skjutfält , industriområde och det var inte särskilt inbjudande. Något folkliv var det inte att tala om. Kopplingen mellan Örebro och Hjälmaren var inte den bästa. Därför är det så roligt att det blivit så bra. Speciellt när vädret är med oss. Det blir som utomlands fast hemma. Som en kväll i San Diego fast i Örebro.

Annons