Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Rådström Baastad (S): Ett porträtt på en kvinna bland alla män

För tre veckor sedan avtäckte jag mitt porträtt i Örebro Rådhus. Nu kommer min bild hänga där bland alla män.

Annons
Det tog 108 år innan Örebro fick en kvinna som kommunstyrelsens ordförande.

Det tog 108 år innan Örebro fick en kvinna som kommunstyrelsens ordförande. Att vara den första kvinnan är förstås oerhört hedrande men det var inte alltid en dans på rosor.

Men av egen erfarenhet vet jag att kvinnor utsätts för mer kritik och ifrågasätts oftare än män...

Att engagera sig politiskt och få påverka är en av de finaste saker att göra. En fantastisk förmån. Men det innebär också att vara beredd på att tåla kritik, bli ifrågasatt, ibland befogat och ibland helt obefogat. Det är verkligheten för alla politisk förtroendevalda. För både män och kvinnor. Men av egen erfarenhet vet jag att kvinnor utsätts för mer kritik och ifrågasätts oftare än män – dessutom ganska ofta obefogat.

Jag kommer ihåg när jag som första kvinna blev vald till kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Bland det första som hände var att jag skulle stå till svars för om det verkligen var jag som bestämde: ”Var det inte egentligen någon av männen?”

Hur bemöter du sådant? En annan fråga som ofta och gärna ställdes var om jag verkligen hade det ledarskap som krävdes. Den frågan kom ofta och särskilt av män från de andra partierna. Det ironiska är att när jag valde att sluta i kommunalpolitiken så var det just mitt ledarskap som lyftes som en av framgångarna för både kommunen och det politiska arbetet!

Det räcker med att titta på hur många kvinnor i förhållande till män som jobbar deltid...

Vi kan alltid fråga oss om det spelar roll om det är män eller kvinnor som är chefer och ledare i företag och partier. För mig är svaret givet. Det spelar roll. För vi kan tycka att vi kommit långt när det gäller jämställdheten, det har vi ju också i många avseenden. Men vi har fortfarande stora utmaningar kvar. Det räcker med att titta på hur många kvinnor i förhållande till män som jobbar deltid, hur fördelningen av det obetalda arbetet i hemmet ser ut, hur tjejer i allt yngre ålder drabbas av stress och psykisk ohälsa. Hur kvinnliga ledare återkommande ska svara på frågor om sitt utseende eller sina kläder.

Eller så kan vi alla påminna oss om hösten 2017 när metoo-rörelsen drog fram med en enorm kraft. Kvinna efter kvinna vittnade om övergrepp och sexuella trakasserier. I alla branscher och på alla nivåer. Nog har vi en hel del kvar att göra på jämställdhetsområdet!

Att män och kvinnor är och ska behandlas som jämlikar ha lika rätt och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv.

Hur ser jag då på jämställdhet? För mig handlar det om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter på livets alla områden. Att män och kvinnor är och ska behandlas som jämlikar ha lika rätt och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. För att det ska bli möjligt måste vara vi ständigt jobba med att öka medvetandet om jämställdhet och ta ett gemensamt ansvar för att arbeta aktivt för att uppnå det.

Nu hänger mitt porträtt i Örebro rådhus. Ett porträtt som hänger på en vägg med enbart män. Jag hoppas verkligen att det inte tar lika lång tid innan nästa kvinna tar plats.

PS.

Snart är det internationella kvinnodagen, då vill jag passa på att lyfta några av de duktiga kvinnor vi har i vårt län: Landshövding Maria Larsson, Örebros kommundirektör Anne Andersson, statsrådet Matilda Ernkrans och företagaren Sara Sjöborg Wik – för att nämna några.

Lena Rådström Baastad

Socialdemokraternas partisekreterare

Annons