Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

300: Rise of an empire

Annons

ACTIONÄVENTYR. "Greklands enda räddning är träbåtar och en flodvåg av hjälteblod". Spartas drottning sätter tidigt ord på vad som väntar i denna uppföljare till Zack Snyders serietidningsfilm från 2006. Ett fältslag till havs – och massor av blod. Det sprutar ut över filmduken i kletig slow motion, som gyttja eller tjockolja, i en sorts mordisk balett som får det att vända sig i magen.

"300: Rise of an empire" utspelar sig samtidigt som originalfilmen, men på en annan front. I stället för Spartakungen Leonidas får vi följa den atenske generalen Themistokles (Sullivan Stapelton) och hans försök att stoppa den persiska arméns framfart till sjöss. Hans farligaste motståndare är amiralen Artemisia (Eva Green), en demonisk fresterska som använder gudakungen Xerxes som marionett.

Sullivan gör Themistokles till en mänskligare och mer tolerabel huvudperson än Gerard Butlers gaphals Leonidas, men flosklerna haglar fortfarande. Här pratas om att slåss för friheten (på båtar proppfulla med slavar) och att "dö stående hellre än att leva på knä". Det är högtravande, uppblåst och skrattretande gravallvarligt.

Det är inte helt populärt att kritisera fenomenet "300". Serietecknaren Frank Millers stiliserade krigssaga och Snyders filmatisering är älskad av många för sin storstilade eskapism. Min negativa recension av den första filmen fick ilskna läsarkommentarer av typen "tjejer borde inte få recensera såna här filmer".

Kanske ligger det något i det, för det finns element i de här filmerna som är svåruthärdliga om man råkar vara född med snippa: Machodravlet, våldtäktsgottandet och de entoniga kvinnorollerna (männen är i ärlighetens namn inte vidare mångbottnade heller).

Allra mest illa berörd blir jag av när filmskaparna sätter likhetstecken mellan sex och våld, när en sexscen mellan Themistokles och Artemisias ska spegla deras relation på slagfältet. När de sedan möts med vapen i hand väser hon föraktfullt: "Du krigar hårdare än du knullar". Man undrar vad tonårspojkarna i publiken tar med sig från den onelinern.

Mer läsning

Annons