Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

3D otroligt överskattat

Annons

You know the story. Natten till den 15 april 1912 kolliderar RMS Titanic med isberget och ungefär 1 500 människor omkommer. I regissören James Camerons händer blev katastrofen ett romantiskt förpackat drama, med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i huvudrollerna. Jag kunde se ”Titanic” om och om igen. Den var helt beroendeframkallande, drömskt romantisk och alldelels perfekt sorglig för en tolv–trettonåring.

Idag kan jag inte se fem minuter av filmen utan att behöva ha en skämskudde redo eller låta bli att muttra ironiska kommentarer. Trots det har den ett nostalgiskt skimmer över sig och håller förvånansvärt bra idag – och ja, jag grinar lika mycket i slutet som jag gjorde då. Nu, lagom till hundraårsjubileet av katastrofen, har James Cameron gjort en 3D-version av filmen som har biopremiär den 4 april. Det är ju inte den första filmen som återlanseras så här, ”Lejonkungen” och ”Star wars: Episod 1 – Det mörka hotet” har båda gjort en comeback på vita duken efter att de stylats i 3D-format.

George Lucas borde förmodligen ha låtit ”Star wars” vara den här gången, då horder av upprörda fans rasade över att han mixtrade med en av deras älsklingar och min kompis K, det största SW-fan jag gissar att Örebro har skådat, inte ens iddes lägga ner energi på att bli sur. Hon såg inte ens filmen.

Vad behållningen blir av att se ”Titanic” i just 3D känns lite osäkert, att det ska se extra verkligt ut när skeppet sjunker? Att det blir extra äckligt med Leos spottloskor över bord?

3D har hittills känts otroligt överskattat och något som knappast gör filmupplevelsen särskilt mycket bättre. Det är roligt i ungefär fem minuter, sedan inser man att alla i salongen har på sig pappglasögon som skaver lite och att man klarat sig utan 3D-effekterna. Och definitivt utan det högre biljettpriset.

Givetvis är det här ett nytt tillfälle att tjäna ännu mer pengar på den femton år gamla filmen som var en rejäl kassa-ko när det begav sig, men det känns tveksamt om en ny publik kommer att strömma till biograferna för att se Leo och Kate. Jag gissar att trettonåringarna i dag hellre går på ”Hunger games”.

Mer läsning

Annons