Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Angelägen fridykning går hem hos unga

Annons
Skådespelarna Åsa Gustafsson och Jonas Hedlund i full aktion.

Fridykning utan lufttuber eller andra hjälpmedel kallas ”Apnea” och detta är också namnet på Teater Martin Mutters senaste pjäs. Symboliskt handlar föreställningen om att ibland våga sig på lite fridykning . Att ta ett djupt andetag och utmana sin rädsla. Att man nu riktar sig mot högstadiet känns helt rätt. Aldrig är väl kamrattrycket och ängslan att inte vara som alla andra så stor som just i denna ålder .

Det är mörkt på scenen och ur högtalarna strömmar det rockmusik. Plötsligt vilar ljuset på de två skådespelarna som är klädda i dykardräkter. De får omedelbart kontakt med publiken genom att Jonas avslöjar att han är jätterädd för en kille som sitter på första raden: ”Du ser helt livsfarlig ut. Du ser ut som du skulle skjuta mig direkt!” Åsa däremot är rädd för vatten, något som är svårt när man är fridykare.

Aktörerna håller ett högt tempo och åskådliggör handlingen till största delen genom att ändra sitt kroppsspråk. Den enkla rekvisitan består av en järnställning som man använder på ett varierat och fantasifullt sätt. Den snabba växlingen mellan ett antal problematiska vardagssituationer och det återkommande temat där man dyker längre och längre ned mot botten är svår att få grepp om. Ambitionen finns där, men det hela blir lite väl abstrakt.

En händelse som verkligen engagerar är när Jonas berättar om när han gick i åttan och fick se en lapp på skolans anslagstavla: ”Om du vill bli avsugen eller bara ha ett knull så kontakta Malin Forsmark. ”Killen som har satt upp lappen står bara och flinar. Jonas skäms för sin feghet och känner skam över att han inte agerade utan bara tittade på.

En sjua och en nia har fungerat som referensgrupper och de har delat med sig av sina erfarenheter. Detta är ett arbetssätt som Martin Mutter ofta använder sig av. Det gör att man lättare hittar det rätta tonläget och på ett trovärdigt sätt kan gå in på känsliga och lite pinsamma ämnen. Något som annars kan vara svårt när det gäller högstadieelever.

Trots att helheten ibland brister, känns ”Apnea ” som en väldigt angelägen föreställning. Skådespelarna anstränger sig till det yttersta och man har hittat ett uttryckssätt som går hem hos den unga publiken!

Mer läsning

Annons