Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Järvinen

Annons

POP. Anna Järvinen har valt att släppa sitt nya album "Buren" i två omgångar. Den första delen, en sex låtar lång ep-version, kom i februari och nu kommer fullängdsversionen.

Del ett hyllades nästan unisont i pressen men själv förstod jag aldrig storheten. Det gör jag inte när det gäller det slutgiltiga släppet heller.

Järvinen är synonym med fjäderlätt pop, tunn som en tyllgardin. Den sprödheten håller i sig, även om "Buren" kanske mer går åt vispop än tidigare (undantaget "Affären", som har ett rätt härligt såsigt discobeat). Det är ett av hennes signum, och det är klart att det är bra med ett sådant. Men här känns det egna uttrycket inte särskilt eget längre: skivan är opersonlig fast med Anna Järvinen-etikett. Det finns dock höjdpunkter: "Jag ville alltid vara" med sitt rytmiska lugn och pianoslinga är absolut bäst bland de nya låtarna och "Explosioner" är fortfarande en höjdare från den första ep-versionen.

Sammantaget är det en alldeles för försiktig skiva - hon borde ha tagit ut svängarna betydligt mer för att nå upp till en av sina bästa låtar, "Götgatan", på debutskivan "Jag fick feeling". Här saknas riktig feeling.

Positivt är dock att albumet verkligen hänger ihop. Den röda tråden är både röd och rak, oavsett vad man tycker om den.

Mer läsning

Annons