Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anonymiteten på nätet föder huliganen

Annons

Uppdrag granskning i veckan handlade om kravallerna i Husby förra sommaren. Upploppen med bilbränder och stenkastning mot polis och räddningspersonal som även spred sig till andra förorter pågick i ett femtontal dygn. Polisen stod handfallna. Det som till slut gjorde att bråken upphörde var, enligt UG:s reportage, att invånarna i Husby gav sig ut på gator och torg på kvällarna. Familjefester med så kallat ”vanligt folk”, barnfamiljer och grillning gjorde att bråkmakarna fick svårt att fortsätta.

I skydd av mörkret och anonymiteten bakom uppfällda huvor och nerdragna kepsar kan unga män förvandlas till huliganer som hetsar varandra att vandalisera och kasta gatsten. Men när grannar och skolkompisars mammor och pappor ser dem och vet vad de heter är det inte lika lätt.

Samma faktorer påverkar det utbredda fotbollsvåldet. Den stora hejarklacken på ståplats där du kan vara en i mängden kan vara en grogrund för hat och våld.

På samma sätt fungerar det i kommentarsfälten på nätet, där hat och kränkningar hör till vardagen. Anonymitetens skyddande skal gör att nättrollen kan härja fritt på diskussionsforum som Flashback och Avpixlat. Även nätet skulle må bra av att ”vanligt folk” gav sig in i debatten.

Det kan ofta kännas som ett Sisyfosarbete. Men erfarenheterna från NA:s redaktion är att det går att hyfsa debatten om man går in och argumenterar emot och ifrågasätter de värsta trollen.

Robert Aschbergs program Trolljägarna i TV3 visar också att de hatiska nättrollen inte är så kaxiga när de blir konfronterade, öga mot öga. När solen går upp förvandlas trollen till sten.

Det finns de som argumenterar som om det är en mänsklig rättighet att kunna vara anonym på nätet och att alla försök att städa upp bland alla kränkande kommentarer ska ses som censur och ett hot mot yttrandefriheten.

Men då har man missförstått saken. Grundlagen skyddar valhemligheten, alltså att ingen har rätt att kräva att du berättar vad du röstar på, men även dig som källa till massmedier, om det så är som tipsare eller insändare. I det senare fallet finns en ansvarig utgivare som tar ansvar för det du uttrycker. Men på Flashback finns bara oansvariga utgivare.

Så i stället för att låsa in oss i våra trygga hem bör vi, de goda krafterna, gå ut på gator och torg och på nätet – för att visa vem som bestämmer.

Mer läsning

Annons