Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

As above, so below

Annons

SKRÄCK. Det här låter ju som...

... A: en sjukt bra idé, fatta typ "Tomb raider" plus "Da Vinci-koden" plus "Blair Witch project" plus "Drag me to hell", i samma film!

... B: en helt sjukt dålig idé, fatta typ [läs allt ovanstående].

Tänkte jag (jag kan hantera två idéer samtidigt!) när jag läste om "As above, so below".

Och det börjar faktiskt ganska bra. Perdita Weeks är arkeolog- kemist- och kampsports-äventyraren Scarlett som talar fyra språk, varav två utdöda, och som följer i sin döde fars fotspår i jakten på alkemins heliga graal, de vises sten; ett mytiskt föremål som kan förvandla oädla metaller till guld och skänka evigt liv.

Filmen sparkar igång med hetsig jakt genom Iran. Bifiguren Benji gör en dokumentär om Scarlett, som under oklara, men explosiva omständigheter, snabbt gräver fram en uråldrig skulptur som ger henne den nyckel hon behöver för att lokalisera stenen.

Sen, boom, Paris, ett ex som talar just det utdöda språk som Scarlett inte har hunnit lära sig och där är stenen, men va? 300 fot under jorden? Inga problem, det här ungdomliga, franska urban explorer-gänget hittar ju i stadens katakomber.

Ner i mörkret, men inte in i just den gången, ingen som gått in där har kommit tillbaka... levande... Åh nej! Det är den enda vägen...

Allt det här avhandlas på häpnadsväckande kort tid. Säg 15-20 minuter, och sen är filmen slut. I princip. För trots att regissören John Erick Dowdle med närmast manisk frenesi klipper, klipper, klipper för att hålla uppe tempot blir resultatet det motsatta: grottor. I drygt en timme.

Att varken utflykten i katakomberna eller de vises sten blir vad Scarlett hoppats på behöver man inte vara arkeolog- kemist- och kampsports-äventyrare för att räkna ut.

Däremot hade det kanske varit bra om någon i det här projektet hade kopplat in lite mer hjärna på ett ganska tidigt stadium. Skakig handkamera, luffiga specialeffekter och diffus ockultism kan ju vara fantastiskt underhållande. Men bara om det vilar i ett åtminstone nästan vettigt manus.

Mer läsning

Annons