Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre förebilder kan man knappast få

Annons

Hårdrock eller heavy metal förknippar jag med 70- och 80-talet, med band som Black Sabbath, Deep Purp-le, Iron Maiden, Kiss och Scorpions. På högstadiet hade alla tuffingar långt hår och jeansjackor med stora ryggtryck som föreställde något av dessa eller andra liknande band.

Låtar som ”666 – The number of the beast” och ”Bark at the moon” med Iron Maiden respektive Ozzy Osbourne gjorde stort intryck på mig som tonåring, men det var ändå inget som fastnade så pass att jag började anamma hela grejen och köpa plattor. Mitt musikintresse drog i väg åt ett helt annat håll.

Suget efter de hårdsvängande riffen, smattret av dubbla baskaggar och ylande elgitarrer tror jag har legat latent sedan dess. För när jag nu inför Metallsvenskans tävling fick tillfälle att lyssna på en massa nutida svensk metal kunde jag inte låta bli att ryckas med – i den enorma kraft och energi som finns i riktigt bra heavy metal.

Hårdrocken har utvecklats sedan 80-talet. Massor av nya subgenrer har dykt upp. Death metal, black metal, thrash metal, progressive metal och power metal – för att bara nämna några.

Gränserna mellan dessa subgenrer verkar vara ganska flytande. För någon vecka sedan intervjuade jag Kumlabandet Memory garden, vars musik brukar beskrivas som doom metal, en långsammare och tyngre variant med kopplingar till 70-talets Black Sabbath. Men det var inte så att killarna i bandet hade bestämt sig för att ”nu ska vi spela doom”, utan det var andra förståsigpåare på skivbolag och andra som hade stoppat in dem i det facket. De beskrev sin musik som rock’n’roll helt enkelt, melodisk och lite tyngre sådan.

Musiken och banden utstrålar ofta ilska och aggressivitet. Testosteronet flödar i den manligt dominerade genren, med bredbenta poser, djävulstecken och headbangande.

Därför kändes det uppfriskande att prata med Rut Karin Arvidsson, basist i bandet Thundermother, som vill vända upp och ned på schablonbilden av hur en rockmusiker ser ut och visa att det går minst lika bra för tjejer att spela stenhård heavy metal.

Min sexåriga dotter spelar cello. Men hon gillar också ”rockig musik”. Det får inte vara för mesigt. Jag ska testa och se vad hon tycker om Thundermother. Bättre förebilder kan hon knappast få.

Mer läsning

Annons