Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann-Marie Tung Hermelin

Annons

Inunder handlar om en person i sorg, och hur sorgen gör vardagen grumlig och stundtals nästintill omöjlig att hantera. Alice har ursprung från Frankrike, Vietnam och Sverige och växer upp i ett ordinärt radhus utanför Stockholm. Men det är när hon är i Frankrike som hon verkligen tycks blomma upp, hos sin grand-mère, mormodern som alltid tar henne för den hon är. Beskrivningarna av mormodern, hennes hus, hund och bakgrund, är starka och språket bär på något skirt, som gör att man kommer nära romangestalterna. Samtidigt handlar Inunder också om rasismen i Sverige på 90-talet, Balkankriget, kärlek och konst.

Döden är närvarande romanen i genom, som ett dovt och hotfullt faktum. Medan jag läser vill jag aldrig att grand-mère ska dö, inte heller Paolo som Alices kärlek. Det framgår ganska snart att han är död medan hon avtrubbad går omkring på sin kompis lantställe Corahill och försöker hantera sorgen. Hon promenerar, plockar med sina konstkort och reflekterar kring det som varit och det som ska komma.

Romanen är fragmentariskt uppbyggd, samtidigt som den har ett tydligt sammanhang. Ibland slår det över och blir alltför rörigt, vilket gör att intresset för berättelsen svalnar, men ofta funkar det hyfsat.

Att skriva om sorg är en svår konst och gränsen mellan nostalgi och sentimentalitet är hårfin. Läsarens känsla kan förstärkas om författaren förhåller sig någorlunda kallsinnig, ungefär som Joan Didion brukar göra i sina sorgböcker. Ibland tippar Inunder dessvärre över i sentimentalitet och då försvinner romanens glöd och säregna poeticitet. Turligt nog är det bara ibland.

Inunder är författarens debutroman. Jag ser fram emot nästa.

Mer läsning

Annons