Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annabel Pitcher

Annons

Jag kommer att tänka på Mikael Engströms ”Isdraken” (nu också film), när jag läser Annabel Pitcher hemska men suveränt bra ”Min syster är i tusen bitar”.

Här finns samma typ av lilla kille, Jamie, som försöker orientera sig i en omvärld där föräldrar sviker, där saker kan vara så svåra att man inte kan sätta ord på dem och där den nattliga naturen och djurvärlden är besjälad och skänker om inte tröst, så i alla fall ett tolkningsraster att förstå dagvärlden igenom.

Ja, det är verkligen idel hemska saker som händer i denna bok: Jamies ena syster har några år tidigare sprängts i ett (fingerat) terrordåd i London, pappan super ner sig i sin sorg och börjar hata alla muslimer, mamman sticker, djur dör.

Ändå är ”Min syster är i tusen bitar” märkligt lätt att ta till sig, inte betungande men med humor och en ständig gripklo om läsarens hjärta.

Och vad härligt det är att kunna säga: äntligen en bra översättning! Cecilia Falks svenska glider lätt bredvid Pitchers metaforrika språk som aldrig blir överlastat. Svårgripbara ting liknas konsekvent vid mer konkreta ting. Det är jättebra, barnsligt men passar också en vuxen.

Och Jamie kommer att få se hur hans otippade vänskap med en mycket cool muslimsk liten tjej leder till komplikationer i familjen, samtidigt som hans andra storasyster – hon som överlevde explosionen – försöker frigöra sig ur den döda systerns skugga och bli en egen individ.

Slutet är det mest hjärteknipande jag läst på länge, men mer tänker jag inte avslöja utan säger bara: läs den här boken, även om ni inte kan låna den av mig. Sidorna i min bok är alldeles för buckliga sedan tårstänken torkade.

Mer läsning

Annons