Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Beata Hansson Deanne Rauscher

Annons

Gangstern Mille Markovic blev rikskänd som huvudkälla till skandalkapitlet om kungen i boken ”Den motvillige monarken”, som Deanne Rauscher medförfattade. Efterspelet om Markovics påstådda bildbevis på kungens sexeskapader har solkat ned hans trovärdighet rejält, en känsla som förstärks i biografin. Markovic vill framställa sig själv som Sveriges ”gudfader”, maffiakungen som styr Stockholms undre värld med järnhand. Men han framstår mer som en ganska misslyckad livsstilskriminell mytoman.

Markovic drivs av hat mot etablissemanget, det är samhällstopparna som är de kriminella. Inte han, han ”en god man”. Sin egen polis med rätt att straffa ”onda”. Boken innehåller åtskilliga grymma tortyrscener och berättelser om brott Marcovic begått.

Han beskriver hur han ”förhört” motståndare med tortyr och bestraffat sina fiender genom att ligga med deras kvinnor. Men bevisningen för att det han säger är sant brister, mycket framstår som tomt skrävel. Han påstår till exempel att han haft sex med 5 000–6 000 kvinnor. Han fyller 51 i år, har flera långa förhållanden bakom sig och har spenderat många år i fängelse. Jag funderar på hur han rent tidsmässigt ska ha hunnit med det och tvivlar starkt på sanningshalten. Han skryter om att han förbjöd knark på sina svartklubbar, men är själv dömd för narkotikabrott och hyllar kokainets uppiggande effekter i ett kapitel. Han motsäger sig själv på flera punkter och ger ett förvirrat intryck.

Förutom Markovic har författarna intervjuat familjemedlemmar och vänner till honom. Inget av hans offer har fått komma till tals. Författarna säger att de har ”kontrollerat hans uppgifter så långt det varit möjligt”, men bristen på källor är ett stort problem. Att bokens språk är torftigt och innehållet osammanhängande i vissa partier gör inte saken bättre.

Jag förstår inte syftet med den här biografin. Porträttet som författarna målar upp av Markovic och hans liv känns inte färdigt. Det finns ingen reflektion över hans val, ingen analys över varför han blev kriminell. Boken innehåller inga nya avslöjanden, så den som är ute efter kändisskvaller kan känna sig blåst.

Markovic känns undanglidande och hal, trots det öppenhjärtiga skrytet över sina brott. Jag får en känsla av att han främst medverkar för att få uppmärksamhet och ta revansch, bli känd helt enkelt. Författarna skriver att uppmärksamheten kring Markovic i och med ”kungaboken” tvingade dem att skynda på arbetet med biografin, ändra vinkel och byta förlag för att få ut boken snabbt. Det känns som författarna fått så bråttom att de gav ut biografin innan den var klar.

Mer läsning

Annons