Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättarkonst värdig en ”riktig” roman

Karin FossumHelveteseldenÖversättning: Margareta JärnebrandForum

Annons

SPÄNNING. Det finns litterära genrer med stor spännvidd i kvaliteten. En komedi kan vara en spirituell sedeskildring – eller plump buskteater. Likaså deckaren. Torftigt språk och ytlig personteckning hindrar inte miljonupplagor, men samma genre bjuder ibland på kvalificerad berättarkonst. Det senare gäller norska författaren Karin Fossum i senaste romanen ”Helveteselden”.

Titeln låter illavarslande och intrigen rymmer ond, bråd och brutal död, men som problemlösare är Fossums kriminalkommissarie Konrad Sejer åter på plats efter en tids frånvaro. Man hälsar denne sympatiske och djupt mänsklige person välkommen tillbaka, men han spelar denna gång en underordnad roll.

Huvudvikten vilar på två skilda trådar som länge löper parallellt för att alldeles på slutet korsa varandra i en blodig slutuppgörelse. Den ena handlar om den lätt utvecklingsstörde, store och fete Eddie Malthe, 23 år gammal, och hans mor, en av livet hårt prövad kvinna i 50-årsåldern, för länge sen övergiven av sin man och med nyss diagnostiserad cancer i bukspottkörteln. I den andra intrigtråden möter vi en likaledes ensamstående kvinna och hennes ögonsten, den femårige sonen Simon. Bonnie heter hon, en attraktiv 35-åring som arbetar inom hemtjänsten.

Handlingen utspelas som vanligt hos Fossum i en norsk landsortskommun där Sejer basar för kriminalpolisen, och större delen av tiden omfattar några heta sommarveckor år 2005.

Det är genomgående enkelt folk som skildras, med stor inlevelse och målande detaljrikedom i miljöteckningen.

Ingen lider direkt nöd men flera av dem måste hålla hårt i slantarna. Med sina fel och förtjänster liknar det norska välfärdssamhället i mycket det svenska.

Den fråga som kvarstår efter läsningen av ”Helveteselden” är inte hur det kunde gå så illa för huvudpersonerna utan hur det kommer sig att Karin Fossum inlemmar dem i en detektivroman.

Varför väljer inte en så säker stilist och erfaren berättare, en så inträngande psykolog och kännare av den sociala miljöns betydelse för individen och hennes öde, att skriva en ”riktig” roman? Är det ekonomiska hänsyn som spelar in?

Nordiska deckarförfattare står högt i kurs på den internationella marknaden. I sin konst framstår Fossum som en rakryggad person med stor integritet – inte skriver väl hon för pengar?  En naiv fråga, skulle många säga. Hur som helst: helt oavsett genre är ”Helveteselden” en utmärkt roman

Mer läsning

Annons