Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bitvis ologiskt och vimsigt

Haruki MurakamiMän utan kvinnorÖversättning: Eiko och Yukiko DukeNorstedts

Annons

NOVELLER. Novellerna i”Män utan kvinnor” handlar om otrohet och den bottenlösa ensamhet männen i de sju texterna hamnar i när deras kvinnor lämnar dem. Nästan allt blir synliggjort och kommenterat i berättelserna men alltför ofta skruvar Murakami upp volymen och då skymmer berättarrösten förlopp och figurer.

 I titelnovellen förklarar berättarjaget att den kvinna han en gång levde med lurades bort av ondsinta sjömän. Han stiger helt enkelt in i sina fantasier och liftar runt i dem.

 Det finns ett sådant drömartat drag här och var i samlingen men i de flesta historierna dominerar i stället en psykologisk realism som drivits mycket långt. Men de personer, vars tankeflöde vi hamnar i, låter ungefär likadant, trots de stora skillnaderna mellan dem. Berättelserna verkar också oavslutade, som ryckta ur ett större episkt sammanhang.

En kvinna tror att hon varit nejonöga i ett tidigare liv. Och så reds det ut. Men beskrivningen blir inte särskilt spännande. Det finns många avsnitt i texterna som bara är platta och egendomligt substanslösa.

 En berättelse handlar om Gregor Samsa, den man som i Kafkas världsberömda novell förvandlas till en insekt. Här blir insekten människa igen men den mentala omställningen visar sig bli mycket svår. Det hela är bitvis så vimsigt och ologiskt gjort att man tar sig för pannan.

Mer läsning

Annons