Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Holmström

Annons

I samband med sprängningen av västtyska ambassaden yttrade Bo Holmström det legendariska ”Lägg ut”. Det har fått ge namn åt hans självbiografi ”Lägg ut! Episoder ur ett journalistliv”.

”Lägg ut, Episoder ur ett journalistliv” handlar om reportern Bo Holmström, inte om privatpersonen. Han berättar detaljerat och anekdotiskt om hur det gått till bakom kulisserna när han rapporterat från världens alla möjliga håll och kanter. Vi får bland mycket annat läsa om hur han bevakade Norrmalmstorgsdramat, hur han besökt krigsdrabbade zoner och hur det är att vara utrikeskorrespondent i USA.

Bo Holmström håller en trevlig ton genom hela boken, även om styrkan knappast ligger i språket. Men så är han ju också tevereporter och inte skrivande journalist. Lite mer gestaltning hade hur som helst inte skadat. Bo Holmström har delat upp kapitlen utifrån olika nyhetshändelser eller bevakningsområden. Han skriver utifrån ett tydligt retrospektivt perspektiv och ger uttryck för insikter som han fått i efter hand. Det är nog nödvändigt, men ibland känns det lite väl ”snackigt”,

Samtidigt som Bo Holmström skriver sin egen journalisthistoria tecknar han ett stycke samtidshistoria. Det gäller såväl nyheter som teknikutveckling. Det är fascinerande att läsa om hur tevemediet förändrats. Jag hade till exempel ingen aning om att man en gång i tiden ibland letade upp en okänd person på flygplatsen som kunde tänka sig att frakta hem filmen till Sverige.

Bo Holmström tycks som sig bör själv vara intresserad av etiska frågor. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över hans egna ageranden. Är det verkligen okej att intervjua en terrorist som snart planerar att spränga sig själv fastän man vet att personen tänker döda oskyldiga offer? Fast ibland erkänner han också ödmjukt en del misstag. Han tycker att journalistkåren – han själv inbegripen – svikit när de inte berättat om kungens förehavanden.

Trots att Bo Holmström beskriver allt så detaljerat skulle jag faktiskt vilja ha mer av hans egna känslor. Visst skriver han inte sällan om skräck, ilska och glädje, men det blir aldrig särskilt ingående. Hur klarar man av att bevittna så mycket ondska? Hur känner man när man sett en död människa? Har han aldrig gjort en dålig rapportering i direktsändning och känt sig ångestfylld efteråt? Men det går mycket väl att bortse från bristen på djuplodande känslor. Det Bo Holmström upplevt är så pass intressant i sig att det är tillräckligt för att göra boken helt klart läsvärd.

Mer läsning

Annons